Hoppa över navigering, hoppa direkt till textinnehållet Hoppa till navigeringen Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Webbkarta Sökfunktion Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakt

Välkommen till MSB! Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt samt för statistik. Om du fortsätter, utan att ändra dina inställningar, så godkänner du att cookies från msb.se används.
Läs mer om kakor och hur vi använder dem samt hur du kan ändra dina inställningar

Krisberedskap

Tipsa om artikeln
Vi lever i ett sårbart samhälle och i en tid med hot och risker som inte känner några gränser. En kris avser en händelse som drabbar många människor och stora delar av samhället.
Fakta
Texten hämtad från Proposition PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 6 Försvar och samhällets krisberedskap. Sidan  67
 

Händelsen avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver därmed skyndsamma insatser.

För att samhället ska kunna förebygga, förbereda, motstå och hantera en sådan situation krävs att det finns en krisberedskapsförmåga. Förmågan byggs upp genom utbildning, övning och andra åtgärder som genomförs före, under och efter en kris.

 
Samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet är avgörande när det gäller möjligheten att klara en allvarlig händelse. Samhällets krisberedskap byggs därför främst av de åtgärder som genomförs i den normala verksamheten för att hantera störningar och olyckor som bränder, olyckor med transportmedel, översvämningar, kortare eller längre avbrott i elförsörjning, IT-incidenter etc.  

Vad som orsakat en störning eller olycka spelar mindre roll, avgörande är såväl förmågan att kunna motstå störningar och olyckor som att kunna hantera konsekvenserna av det inträffade. Med detta som grund måste sedan förmågan att hantera mer omfattande kriser byggas upp. Detta lägger också grunden för förmågan vid höjd beredskap för det civila försvaret, det vill säga den verksamhet som ska bedrivas vid den yttersta krisen - händelse av krig.

Ansvarsprincipen

Arbetet med samhällets krisberedskap utgår från ansvarsprincipen, vilket innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar under kris- och krigssituationer. Ansvarsprincipen innebär också ett ansvar för varje aktör att samverka med andra.

Krisberedskapsförmågan byggs därmed upp hos många olika aktörer i samhället, både inom offentlig och privat verksamhet. En kris påverkar ofta flera samhällssektorer och därmed verksamheter, vilket gör att förberedelser måste ske både inom en sektor och över sektorsgränser. Detta ställer krav på samverkan och samordning mellan olika aktörer.

Strukturen för krishantering avser både sektors- och områdesperspektiv. Med områdesperspektiv avses ett geografiskt område med ett organ som ansvarar för att inrikta, prioritera och samordna tvärsektoriella åtgärder som behövs vid en given situation. Områdesansvaret finns på kommunal nivå (lokalt), på länsstyrelse- och landstingsnivå (regionalt) samt på central myndighetsnivå och regeringsnivå (nationellt).

Myndigheter ska enligt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, vidta förberedelser för att skapa förmåga att hantera en kris och för att förebygga sårbarhet och motstå hot och risker.

Publicerad: 2009-09-29 kl. 15:58
Kontakt:
Anna-Karin Juhl Anna-Karin.Juhl@msb.se