Till innehåll på sidan

Översvämning

Med översvämning menas att vatten täcker ytor utanför den normala gränsen för sjö, vattendrag eller hav. Översvämning kan också drabba markområden som normalt inte gränsar till vatten men där vatten blir stående på grund av häftigt regn.

Vad är en översvämning?

Det finns flera olika typer översvämningar. De vanligast förekommande i Sverige är översvämning av vattendrag och sjöar, kustöversvämningar och översvämning till följd av skyfall.

Översvämning av vattendrag och sjöar

Denna översvämningstyp beror på att mer vatten tillförs vattendraget än vad det klarar att leda bort. Översvämningsförloppet i ett vattendrag påverkas av flera faktorer som till exempel nederbörd, snösmältning och reglering av vattendraget. För vattendrag som mynnar i havet påverkar en hög havsnivå översvämningens utbredning i kustområdet. Många svenska vattendrag är reglerade och skulle ett dammbrott inträffa när det är mycket vatten i magasinen får översvämningen ett hastigare förlopp och normalt större konsekvenser.

Vad gör MSB?

MSB förser landets kommuner och länsstyrelser med kartor över områden som riskerar att översvämmas på grund av höga flöden i sjöar och vattendrag. De kommuner som har identifierat riskområden för översvämning kan söka statsbidrag för förebyggande åtgärder hos MSB.

Kustöversvämning

MSB har tagit fram nio utbredningsskikt längs hela Sveriges kust för en vattenståndsnivå från 1 meter till fem meter i RH 2000. Utbredningsskikten motsvarar en vattenyta på nivåerna:

  • 1.0,
  • 1.5,
  • 2.0,
  • 2.5,
  • 3.0,
  • 3.5,
  • 4.0,
  • 4.5
  • samt 5.0 meter i RH 2000.

Utbredningsskikten illustrerar höga havsvattenstånd längs kusten i förhållande till höjd i RH 2000. Ytorna kan användas för att grovt illustrera extrema nivåer både för nutida och framtida förhållanden. Ytorna baseras inte på något klimatscenario och tar inte heller hänsyn till landhöjning. MSB tar inte ställning till vilka nivåer eller utbredningsskikt som bör användas vid olika kuststräckor.

Utgångspunkt för arbetet har varit den nationella höjdmodellen GSD-Höjddata, grid 2+. I arbetet har endast en analys av höjd genomförts, ej dynamisk modellering. Metodiken innebär att alla nivåer under en viss höjd anses översvämmad trots att så kanske inte blir fallet i en verklig situation. En förenkling har gjorts för att göra skikten lättare att arbeta med. Detta innebär att ytor under 5000 kvadratmeter har tagits bort. Ytor på mindre än 5000 kvadratmeter har därför eliminerats och illustreras som översvämmade i respektive skikt.

Lågpunkter som kan förekomma innanför utbredningsskiktets höjd har exkluderats. Endast sammanhållna ytor redovisas. För att eliminera vågbruset i datan har höjddatan klippts med vattenskiktet i fastighetskartan. Det innebär att vissa vattendrag har hanterats manuellt vid mynningarna.
Extrema vattenstånd uppstår framförallt vid djupa lågtryck och vid mycket kraftig vind. MSB har valt att kartera upp till 5 m i RH 2000 eftersom det i vissa sammanhang kan vara intressant att analysera extrema scenarier bortom 2100.

För att göra en analys av extrem händelse för havet bör man bland annat tänka på historiska data för området, pågående landhöjning, framtida klimatscenariers effekter på havet samt hur kusten ser ut just för aktuellt område vilket påverkar vinduppstuvning och våghöjd. Extrema havsvattenstånd är oftast temporära och har ett dynamiskt förlopp.

Om extremnivåer för havet finns på SMHI:s webbplats

Anvancerad karta över kustöversvämning

Inträffade kustöversvämningar

MSB har genomfört en bedömning av konsekvenserna av översvämningar vid inträffade höga havsnivåer i Sverige. De händelser som studerats innefattar de högsta uppmätta havsvattenstånden från 1980 till januari 2017.

FOI:s rapport Höga havsnivåer och översvämningar

Översvämning till följd av skyfall

Översvämningar i tätorter till följd av extrem nederbörd är redan i dag ett problem runt om i Sverige, något som leder till stora kostnader för samhället. MSB arbetar för att stödja samhället i arbetet med att förebygga konsekvenserna av skyfall och stärka förmågan att hantera ett skyfall om det inträffar.

Vägledning för skyfallskartering

Hösten 2016 genomförde MSB en undersökning av kommunernas arbete med hantering av skyfall. Resultatet visade att många kommuner arbetar aktivt med skyfallsfrågorna, men också att flera kommuner önskar ytterligare stöd i arbetet. MSB har därför gett ut en vägledning som tar upp hur man kan analysera konsekvenserna av skyfall, genom exempelvis skyfallskarteringar, och hur man kan arbeta med åtgärder.

Så kan du begränsa skadorna vid översvämning

Vilka konsekvenser en översvämning medför är beroende på när i tiden åtgärder vidtas. Vilka åtgärder som ska genomföras och när är specifikt för varje enskild kommun. Ett viktigt verktyg för kommunens planering är en samordnad riskhantering.

I riskhanteringsprocessen ingår delmoment som riskidentifiering, riskvärdering och begränsning av konsekvenser genom skadebegränsande åtgärder. Dessutom är uppföljning av arbetet och riskkommunikation till politiker, allmänhet, företag och organisationer viktiga delar.

Här finner du olika sätt att begränsa skador vid höga flöden

  • Permanent invallning

    Lågt liggande fastigheter riskerar att drabbas av översvämningar av flera orsakers. Till exempel:

    • Tillfälligt stopp i spillvatten- och/eller dagvattenledningar.
    • Strömbortfall eller pumphaverier vid avloppspumpstationer.
    • Häftiga regn som medför överbelastning och uppdämning i avloppsnäten.
    • Intensiv snösmältning.
    • Höga vattenstånd i sjöar, åar och diken kan medföra inströmning i fastigheter genom till exempel ledningssystem för avlopp och dagvatten.

    Permanent vall är en bra lösning

    Inom områden som återkommande drabbas av översvämningar kan en permanent vall vara det enklaste sättet att skydda sig. Vid anläggande av en permanent invallning är det viktigt att ha kontroll över tänkbara orsaker till läckage genom vallen. Annars kommer man snart att, enligt principen kommunicerande kärl, ha lika högt vatten innanför som utanför vallen.

    Vanliga orsaker till läckage

    Den vanligaste orsaken till läckage är dagvatten- och andra ledningar som mynnar i vattendraget utanför vallen. För att slippa läckage genom sådana ledningar bör dessa förses med backventiler eller manuella avstängningsanordningar. En instruktion bör finnas om när avstängning ska ske och vem som ansvarar för den.

    Rätt byggteknik och material

    För att inte äventyra vallarnas fortbestånd är det viktigt att välja rätt byggteknik och material. Vallarna ska erosionsskyddas ända upp till nivån för det högsta förväntade flödet och stabilitetsförhållandena bör beaktas. En permanent vall kan innehålla stora mängder jordmassor och kan på så sätt bli en relativt tung konstruktion, vilket i sin tur kan påverka stabilitetsförhållandena på den platsen. Om vallen anläggs i ett område som är känsligt för sättningar kan den höga vikten göra att vallen sjunker när marken sätter sig.

  • Temporär vallbyggnation

    För att minska skadeverkningarna vid en översvämning kan man använda tillfälliga vallbyggnationer. Tillfälliga barriärer kan antingen komplettera eller ersätta permanenta vallar. Val av metod och teknisk lösning beror främst på följande faktorer:

    • Förväntad vattennivå.
    • Materialtillgångar inom ett rimligt avstånd från den översvämningshotade platsen.
    • Grundläggningsförhållanden.
    • Omfattningen på den tänkta invallningen.
  • Sandbäcksinvallning

    Att fylla och stapla säckar med sand är ett vanligt sätt att bygga en invallning. Säckar av olika storlekar kan med fördel användas och kombineras i olika formationer beroende på önskad stabilitet, täthet och dämningsnivå. Skyddsvallar av sandsäckar kan göras ett par meter höga och höjas vid behov.

    Skapa en tät vall

    För att säckarna ska ”låsa sig” och skapa en homogen och tät vall med ett minimum av hålrum, bör de inte fyllas mer än till cirka tre fjärdedelar. Invallningen kan vid behov tätas med jord och är relativt säker mot inre erosion.

  • Jordvallar

    Tillfällig jordvall är ett alternativ om lämpliga fyllnadsmaterial finns inom rimligt avstånd från området som ska skyddas. Vallarna kan byggas av morän och erosionsskyddas med presenningar eller sten. Ett annat sätt att anlägga vallen är att på uppströmssidan av en sprängstensbank fylla med tätjord som sedan erosionsskyddas. Presenningar kan med fördel användas vid tillfälliga invallningar som skydd mot både inre och yttre erosion.

  • Pallbarriär

    En pallbarriär byggs upp av lastpallar (EUR/SJ-pall) som lutas mot stöd av galvaniserad stålplåt. Ett tätt membran, till exempel en presenning, läggs ovanpå lastpallen. Stöden förankras genom friktion och tryck mot marken när pallen lutas och när vattennivån ökar på utsidan.

    Det läckage som uppträder mellan membranet och marken reduceras genom att membrankanten pålastas med en mindre mängd jord. Kanten kan också grävas ner ytligt. Beroende på förväntad vattennivå, används pallen stående (0,95 meter) eller liggande på kant (0,65 meter). För att konstruktionen ska vara stabil krävs ett relativt plant underlag.

    Punktlasterna från stöden kan vid svag undergrund behöva reduceras med plattor. Vid en jämförelse med sandsäckar visar beräkningar att en stående lastpall ersätter cirka 1,5 ton sand, vilket med 30 kilo i varje säck ger 50 säckar.

  • Tubvall

    Tubvallen är en relativt snabb invallningsmetod som kan etableras av två personer. Vallen består av luftfyllda tuber av förstärkt PVC. På yttersidan tuben finns en plastkappa som tätar mot marken och förankrar konstruktionen genom att vattnets tryck mot kappan håller tuben på plats.
     
    På undersidan kappan finns ett dränerande skikt som leder bort underläckande vatten, så att inte några lyftkrafter uppstår.
     
    Tubsektionerna kan skarvas ihop rakt eller i valfri vinkel till längre skyddsbarriärer. Dess höjd kan varieras från cirka två decimeter upp till cirka en meter. Metoden ställer inga höga krav på markens bärighet och tuben formar sig efter eventuella små ojämnheter. Markskadorna efter borttagandet av invallningen är relativt små.

  • Tekniska åtgärder vid isproppar och islossning

    Det finns flera sätt för att förhindra isproppar och minska konsekvenserna vid islossning. Åtgärderna kan inriktas på vattendraget, isen eller på att skydda skadeobjekten. De är dels av permanent karaktär, dels sådana att de måste upprepas för varje säsong. I det mer akuta skedet av en islossningsperiod är de prognoser för till exempel Torne Älv som produceras varje vår över vårflod och islossning ett viktigt planeringsunderlag.

    Åtgärder i vattendrag

    Åtgärder i älven innebär att påverka vattenflödet och/eller göra ingrepp i älvfåran. Biflöden kan genom reglering utnyttjas för att dämpa eller skjuta upp vårflodsstarten och därmed även islossningen. Vid opåverkbara isproppslägen, som exempelvis förträngningar vid broar, kan förbiledande kanaler minska sannolikheten för översvämningar. Rensning och muddring av älvfåran minskar förutsättningarna för att isproppar ska bildas just där. Muddring vid stoppställen bör utföras med insikt om att problem istället kan uppkomma längre nedströms.

    Isen

    När iskristaller som bildats i öppna forsar transporteras till lugnare vatten och fryser samman under det fasta istäcket bildas så kallade hängande isdammar. Isdammarna förvärrar situationen vid islossning och kan orsaka isproppar. Genom att underlätta isläggning och på så sätt reducera den öppna vattenytan, och därmed bildandet av iskristaller, kan isdammarnas tillväxt förhindras. Detta kan uppnås med hjälp av isbommar eller fasta anordningar som pirer, stenarmar eller avtrappningar.

    Den öppna vattenytan kan också minskas genom kravisfällor av olika slag som placeras nedströms forsen (galler, nät, repsystem). För att försvaga isarna inför islossningen och för att påskynda islossningen är det vanligt att sanda och ploga isen. På så sätt kan solen bättre komma åt att smälta den. Sanden påskyndar smältningen eftersom den absorberar solvärme.

    Sprängning

    Har en ispropp redan bildats kan sprängning behöva tillgripas för att få fri passage för vattnet genom ismassorna. Vid sprängning måste man beakta risken att hela isproppen lossnar och tillsammans med isblock skapar en flodvåg som kan orsaka stora skador nedströms. Isbrytning och sågning kan användas i älvmynningarna för att minska risken att isen brötar sig vid islossning.

Senast granskad: 21 mars 2019

Kontakta

När du skickar in formuläret kommer vi att behandla dina personuppgifter för att utföra den uppgift som formuläret avser. Tänk på att det du skickar in kan bli en allmän handling.

Till toppen av sidan