Till innehåll på sidan

Brandsläckare

Det finns många olika typer av brandsläckare. Här hittar du information om vad som skiljer de olika brandsläckarna åt.

Pulversläckare

Pulver är egentligen en samlingsbeteckning för en mängd olika salter med olika släckkapacitet. Även om kvalitén varierar är pulver det släckmedel som har bäst släckkapacitet per kg släckmedel. Detta är skälet till varför pulver i många fall är förstahandsvalet när man ska välja handbrandsläckare.

Den stora nackdelen är att pulver smutsar ner. Pulvret är extremt finfördelat och tränger in i alla utrymmen. Man bör därför inte använda pulver i rum med känslig elektronisk utrustning eller annat som kan ta skada. Pulvret leder däremot inte ström vilket medför att man kan släcka bränder i elektriska apparater utan att riskera att skada sig.

Pulver som klarar båda sorterna kallas glödbrandpulver och är det bästa valet. Det finns även släckare med särskilt pulver som kan släcka bränder i metaller som litium, magnesium, natrium och aluminium. Pulversläckare finns klassade för olika typer av bränder, till exempel ABC.

Som släckredskap i lägenhet, villa och fritidshus rekommenderas i första hand sexkilos pulversläckare. Pulversläckaren ska vara godkänd enligt SS EN 3-7 och helst med en hög effektivitetsklass, till exempel 43A 233B C eller högre.

Koldioxidsläckare

Släckare med gasen koldioxid, även kallat kolsyresläckare, släcker flammor snabbt och renligt eftersom koldioxiden inte lämnar några spår efter sig. Koldioxid släcker däremot glöd dåligt.

Koldioxid, liksom övriga gaser, är inte något särskilt effektivt släckmedel. En sexkilos koldioxidsläckare räcker för att släcka en brand i en frityrgryta i ett restaurangkök eller en mindre brand i ett ställverk.

Fördelen med koldioxiden är att den inte smutsar ner. Dessa släckare är därför lämpliga att ha i exempelvis restaurangkök och telestationer. Gasen leder inte elektrisk ström och kan därför användas i till exempel ställverk.

Vad man behöver beakta vid släckning med koldioxid är att branden kan flamma upp igen om koldioxiden hinner försvinna innan det släckta föremålet hunnit svalna tillräckligt. Släcker man en brand i matfett får man även vara varsam så att det inte stänker fett på den som släcker.

Skumsläckare

Släckmedlet i en skumsläckare består huvudsakligen av vatten. Genom att tillsätta en kemikalie som förändrar vattnets ytspänning kan det användas även mot vätskebränder. Kemikalien påminner om diskmedel och gör vätskan i en skumsläckare svagt löddrande.

Mot bränder i fibrösa ämnen fungerar skumsläckaren ungefär som en vattensläckare, fast den kyler glödhärden något effektivare (men fortfarande klarar en nio liters skumsläckare bara att släcka ungefär en hälften så stor brand som en sex kilos pulversläckare). Vid användning mot bränder i till exempel bensin kommer skummet att flyta ut över vätskan och därmed kommer skummet mellan bränslet och flammorna och branden slocknar.

Vatten och skum är elektriskt ledande och man bör därför om möjligt se till att dra ur sladden till brinnande elektriska apparater innan man släcker med skum eller vatten. Det finns dock skumsläckare som är godkända för släckning mot brand i elektrisk utrustning upp till 1 000 V.

Vattensläckare

Vanligt vatten är ett utmärkt medel för att kyla ner glödbränder i trä, tyg och andra fibrösa material. När vattnet träffar en het yta fräser det till och vattnet förångas. Till detta åtgår stora mängder värmeenergi som tas från brandområdet.

Tio liter vatten från en handbrandsläckare klarar teoretiskt av en större brand. Men då gäller det att placera vattnet rätt. Det som ligger kvar på golvet efteråt och inte har förångats har bara gjort begränsad nytta.

Vatten är elektriskt ledande och man bör därför om möjligt se till att dra ur sladden till brinnande elektriska apparater innan man släcker med vatten. Mot bränder i bensin och andra petroleumprodukter har vatten dålig effekt. Bensin och olja flyter på vatten varpå det fortsätter att brinna.

Mot heta oljor, exempelvis överhettad matolja, kan det vara livsfarligt att använda vatten. De första vattendropparna som når oljan förångas explosionsartat och det blir en våldsam överkokning. Brinnande olja kastas åt alla håll.

Fettbrandsläckare

Bränder i matolja med hög temperatur är livsfarligt att släcka med vatten. Brinnande fett har en temperatur på runt 400 grader medan självantändningstemperaturen ligger på runt 330-340 grader.. Detta leder till återantändning om man inte lyckas kyla fettet tillräckligt. Särskilda fettbrandsläckare, med för brandtypen anpassade kemikalier samt munstycken för mjuk påföring för att undvika stänk, finns på marknaden.

Fettbrandsläckare kan även användas mot A-brand (fibrösa material som till exempel trä och textilier) men har då ofta en mycket lägre effektivitet jämfört med pulver- eller skumsläckare. Fettsläckaren lämpar sig därför bäst bara mot fettbrand.

Halonsläckare

Halon är ett samlingsnamn för en typ av kolväte som utöver kol består av väte, klor, flor, brom och/eller jod. Haloner är effektiva som släckmedel men skadliga för miljön då de bryter ner ozonskiktet. Därför regleras användningen genom lagstiftning. I Sverige är halonsläckare endast tillåtet i stridsfordon, ubåtar samt militärt och civilt flyg. Övrig yrkesmässig hantering, försäljning eller omladdning är förbjuden.

Vattenslang

Ett ofta bortglömt alternativ till handbrandsläckare är en vanlig vattenslang. Fördelarna med vattenslang kontra en vattensläckare är att vattnet inte tar slut och att en slang ofta inte är lika tung att bära.

Slangen måste dock vara formstyv för att den ska fungera även utan att man dragit ut hela slanglängden. Det krävs också att den verkligen räcker till alla delar av byggnaden som ska skyddas och att den är inkopplad inomhus så att den inte fryser.

Hardu egen brunn rekommenderas en handbrandsläckare (företrädesvis med minst sex kilo pulver i stället för vatten) före vattenslangen på grund av att en brand i exempelvis elapparater kan få huvudsäkringar att gå sönder, vilket i sin tur kan medföra att inget vatten kommer ur slangen när det som bäst behövs. Vatten är elektriskt ledande och man bör därför om möjligt se till att dra ur sladden till brinnande elektriska apparater innan man släcker med vatten.

Färg på brandsläckare

En brandsläckare ska generellt vara röd för att lätt kunna upptäckas. Undantag kan dock göras för privatpersoner som i sin hemmiljö kan förväntas veta var släckaren är placerad. Släckaren ska i alla andra aspekter utom färgval uppfylla standardkraven och instruktionstexten för släckaren ska tydligt kontrastera mot aktuell bakgrundsfärg.

Majoriteten av alla handbrandsläckare är röda. Röd är även den färg som tillåts i standarden för egenskaper, funktionskrav och provningsmetoder för handbrandsläckare (SS-EN 3-7:2004+A1:2007). Detta för att man lätt ska kunna upptäcka den i händelse av brand. I en stressad situation behövs assistans för att underlätta ett snabbt och korrekt ingripande - detta innefattar även varselfärg och tydliga instruktioner.

På allmänna platser och arbetsplatser där det finns krav på att brandskyddsutrustning ska finnas anser MSB att handbrandsläckare ska vara röda. Personer som vistas i nämnda miljöer kan inte förväntas veta exakt var en handbrandsläckare är placerad och den röda färgen tillsammans med skyltning vägleder användaren.

På senare tid har efterfrågan på ”designade” handbrandsläckare ökat. MSB ser positivt på den trend av ökat intresse för brandskyddsfrågor som finns i samhället. Bakgrunden till större efterfrågan på alternativa färger är att folk uppfattar de röda brandsläckarna som mindre estetiskt tilltalande och inte vill placera dem på en framträdande plats i hemmet. Alternativen till att placera en röd brandsläckare på lämplig plats hemma är inte sällan att gömma den i en garderob eller motsvarande alternativt att inte köpa någon alls.

En privatperson kan förväntas känna till var denne har placerat sin handbrandsläckare i sitt eget hem och nyttan av att ha en rödfärgad släckare blir inte lika påtaglig. MSB ser större nytta av att en privatperson i sitt hem har en strategiskt placerad handbrandsläckare som inte är röd, hellre än att den göms undan eller inte införskaffas alls.

Väljer man att saluföra handbrandsläckare som inte är röda ska det framgå att produkten endast är till för privat bruk i hemmamiljö där användaren kan förväntas veta var släckaren är placerad. Släckaren ska i alla andra aspekter utom färgval uppfylla kraven enligt nämnd standard och instruktionstexten för släckaren ska tydligt kontrastera mot aktuell bakgrundsfärg.

Underhåll och service av brandsläckare

Det finns en standard för underhåll av brandsläckare, SS 3656. I denna standard finns rekommendationer för intervall och omfattning av underhåll på olika typer av släckare. I standarden finns angivit olika typer av service för handbrandsläckare och dessa skiljer sig åt i rekommenderade tidsintervall, omfattning och utförande. De kallas Rutinkontroll utförd av innehavare, Underhåll utfört av serviceman samt Verkstadsgenomgång.

Rutinkontroll utförd av innehavare

Släckaren ska granskas regelbundet av innehavaren. Det rekommenderas att nedanstående punkter kontrolleras varje med tidintervaller om en-tre månader.

  • Släckaren är placerad synligt på avsedd plats.
  • Släckaren är inte blockerad.
  • Släckarens användningsinstruktion är vänd utåt och fullt läsbar.
  • Släckaren är inte uppenbart skadad.
  • Släckarens tryckindikator (där så är tillämpligt) visar rätt tryck.
  • Släckaren är plomberad.

Underhåll utfört av serviceman

Denna service innebär en lite mer omfattande översyn. Tidpunkten för första underhåll av serviceman ska följa tillverkarens anvisning och därefter rekommenderas att underhåll generellt utförs årligen. Beroende på i vilken miljö släckaren befinner sig, kan kortare eller längre intervall vara befogat. 

Verkstadsgenomgång

En verkstadsgenomgång innefattar utöver de punkter som ingår i underhåll utfört av serviceman, även demontering av släckaren samt tömning av dess innehåll och byte av släckmedel. Rekommenderat tidsintervall för denna typ av service är:

  • Vätskesläckare vart femte år.
  • Pulver- och koldioxidsläckare vart tionde år.

Effektivitetsklassning och provbål för brandsläckare

För att ange effektivitet hos en brandsläckare samt mot vilka typer av bränder den lämpar sig för finns effektivitetsklassning. Utformningen av effektivitetsklassning och provbål regleras av en standard, SS-EN 3-7.

  • Effektivitetsklasser och provbål

    Det finns provbål för bestämning av effektivitetsklasser för bränder i fasta material (klass A-brand), bränder i vätskor (klass B-brand) samt brand i matfett  (klass F-brand). För gasbränder (klass C-brand) finns bara en generell klassning för huruvida släckare är lämplig eller inte. Den ges efter tillverkarens omdöme och kan bara ges till pulversläckare som dessutom har erhållit effektivitetsklass i klass B eller A & B. Metallbränder (D-bränder) regleras inte i SS-EN 3-7 då det är omöjligt att göra ett representativt provbål. En metallbrand är specifik med hänsyn taget till metallens art, form och brandens förlopp.

    Provbål  och effektivitetsklasser för A-brand

    Ett provbål för A-brand består av staplade trästavar där bålet är 5x5 decimeter samt har en längd i dm som motsvarar effektivitetsklassen. Exempelvis motsvarar effektivitetsklass 13A ett virkesbål som är 0,5 meter högt, 0,5 meter brett och 1,3 meter långt.
     
    De effektivitetsklasser som finns för A-brand är:

    • 5A
    • 13A
    • 21A
    • 27A
    • 34A
    • 43A
    • 55A

           

    Provbål och effektivitetsklass för B-brand

    Ett provbål för B-brand består av ett cirkulärt plåtkärl med 2/3 heptan och 1/3 vatten. Siffran i effektivitetsklassen anger storleken på provbålet och representerar den totala mängden vätska i liter, men även radien på provbålet i kvadrat.

    De klasser som finns är:

    • 21B
    • 34B
    • 55B
    • 70B
    • 89B
    • 113B
    • 144B
    • 183B
    • 233B

             

    Provbål och effektivitetsklass F-brand

    Ett provbål för F-brand består av ett fat med vegetabilisk olja som upphettas till självantändning (330-380 grader). Siffran i effektivitetsklassen motsvarar mängden olja i liter.

    De effektivitetsklasser som finns är:

    • 5F
    • 25F
    • 40F
    • 75F

Senast granskad: 9 maj 2019

Kontakta

När du skickar in formuläret kommer vi att behandla dina personuppgifter för att utföra den uppgift som formuläret avser. Tänk på att det du skickar in kan bli en allmän handling.

Till toppen av sidan