Det svenska civila beredskapssystemet

• Minska risken för olyckor och kriser som hotar vår säkerhet,
• värna människors liv och hälsa samt grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter genom att upprätthålla samhällsviktig verksamhet och hindra eller begränsa skador på egendom och miljö då olyckor och krissituationer inträffar.

På regeringens webbplats finns målen för den svenska krisberedskapen

Målet för det civila försvaret är att ha förmåga att:

• säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna,
• inom ramen för Natos kollektiva försvar och uppgifter i övrigt, bidra till det militära försvarets förmåga,
• skydda civilbefolkningen,
• upprätthålla försvarsviljan och samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar.

På regeringens webbplats finns målet för det civila försvaret

Det övergripande målet för totalförsvaret ska vara att ha förmåga att försvara Sverige och vår befolkning mot väpnat angrepp, hävda vårt lands självständighet, suveränitet och territoriella integritet samt medverka till försvaret av allierade.

Verksamhet inom totalförsvaret ska kunna bedrivas enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet och i enlighet med Sveriges åtaganden som medlem i Nato.

På regeringens webbplats finns det övergripande målet för totalförsvaret

Regeringen har det geografiska områdesansvaret på nationell nivå, länsstyrelser på regional nivå och kommuner på lokal nivå. Civilområdesansvariga länsstyrelser har ett geografiskt områdesansvar för civilt försvar inom civilområdet.

Geografiskt områdesansvar anges i:

Förordning (2022:525) om civilområdesansvariga länsstyrelser

Lag (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskapFörordning (2017:870) om länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter inför och vid höjd beredskap Förordning (2017:868) med länsstyrelseinstruktion

Den civila beredskapen bygger på följande principer:

• Ansvarsprincipen – att den som har ansvar för en verksamhet i normala situationer också har motsvarande ansvar vid störningar i samhället. Aktörer har ett ansvar att agera även i osäkra lägen. Den utökade ansvarsprincipen innebär att aktörerna ska stödja och samverka med varandra.
• Närhetsprincipen – att samhällsstörningar ska hanteras där de inträffar och av de som är närmast berörda och ansvariga.
• Likhetsprincipen– att aktörer inte ska göra större förändringar i organisationen än vad situationen kräver. Verksamheten under samhällsstörningar ska fungera som vid normala förhållanden, så långt det är möjligt.

Läs mer i betänkandet Sverige under pandemin (SOU 2022:10) volym 2 avsnitt 9.4.1

Läs mer i betänkandet Struktur för ökad motståndskraft (SOU 2021:25) avsnitt 4.6

Statliga myndigheter ska genom sin verksamhet minska sårbarheten i samhället och utveckla en god förmåga att hantera sina uppgifter vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. Ansvar och roller styrs bland annat av Beredskapsförordningen.

Förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap på riksdagens webbplats

MSBFS 2025:4 – MSBs föreskrifter och allmänna råd om statliga myndigheters uppgifter inför och vid höjd beredskap

Beredskapsmyndigheter

Det finns 67 statliga myndigheter (varav 21 länsstyrelser) som är så kallade beredskapsmyndigheter. Det är myndigheter med särskild betydelse för samhällets civila beredskap. Myndigheterna ska ha god förmåga att motstå hot och risker, förebygga sårbarheter, hantera fredstida krissituationer och genomföra sina uppgifter vid höjd beredskap.

Beredskapssektorer

I beredskapssektorerna ingår ett antal beredskapsmyndigheter. För varje sektor finns en sektorsansvarig myndighet som leder arbetet med att samordna åtgärder både inför och vid fredstida krissituationer och höjd beredskap.

Länsstyrelser och civilområden

Länsstyrelser är beredskapsmyndigheter och har även ett regionalt geografiskt områdesansvar, vilket bland annat innebär att de har ett särskilt ansvar för samordning regionalt.

Landets 21 länsstyrelser är indelade i sex civilområden med varsin civilområdesansvarig länsstyrelse som bland annat ska se till att det civila försvaret inom civilområdet får en enhetlig inriktning och att samverka med Försvarsmaktens militärregioner för att samordna totalförsvaret på regional nivå.

Vid fredstida krissituationer som berör flera län inom civilområdet ska den civilområdesansvariga länsstyrelsen också ha förmåga att utgöra en gemensam funktion för stöd till länsstyrelsernas hantering av krisen.

Förordning (2022:525) om civilområdesansvariga länsstyrelser på riksdagens webbplats

Förordning (2017:870) om länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter inför och vid höjd beredskap på riksdagens webbplats

Förordning (2017:868) med länsstyrelseinstruktion på riksdagens webbplats

67 statliga myndigheter har blivit beredskapsmyndigheter. Det är myndigheter med särskild betydelse för samhällets krisberedskap och totalförsvar. Myndigheterna ska ha god förmåga att motstå hot och risker, förebygga sårbarheter, hantera fredstida krissituationer och genomföra sina uppgifter vid höjd beredskap.

Det är de 21 länsstyrelserna och följande 46 centrala myndigheter

• Arbetsförmedlingen
• Bolagsverket
• Boverket
• Domstolsverket
• E-hälsomyndigheten
• Energimarknadsinspektionen
• Finansinspektionen
• Folkhälsomyndigheten
• Försäkringskassan
• Kommerskollegium
• Kriminalvården
• Kustbevakningen
• Lantmäteriet
• Livsmedelsverket
• Luftfartsverket
• Läkemedelsverket
• Länsstyrelserna
• Migrationsverket
• Myndigheten för digital förvaltning
• Myndigheten för psykologiskt försvar
• Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
• Naturvårdsverket
• Pensionsmyndigheten
• Polismyndigheten
• Post- och telestyrelsen
• Riksantikvarieämbetet
• Riksarkivet
• Riksgäldskontoret
• Sjöfartsverket
• Skatteverket
• Socialstyrelsen
• Statens energimyndighet
• Statens jordbruksverk
• Statens servicecenter
• Statens skolverk
• Statens veterinärmedicinska anstalt
• Strålsäkerhetsmyndigheten
• Svenska kraftnät
• Sveriges geologiska undersökning
• Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
• Säkerhetspolisen
• Tillväxtverket
• Trafikverket
• Transportstyrelsen
• Tullverket
• Utbetalningsmyndigheten
• Åklagarmyndigheten

I beredskapssektorerna ingår beredskapsmyndigheterna. Det finns tre beredskapsmyndigheter som inte ingår i någon beredskapssektor. För varje sektor utses också en sektorsansvarig myndighet, som ska leda arbetet med att samordna åtgärder både inför och vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. Den sektors­ansvariga myndigheten ska driva på arbetet inom sin beredskapssektor, stödja beredskaps­myndigheterna och verka för att samordning sker med andra aktörer.

• Ekonomisk säkerhet: Försäkringskassan
• Elektroniska kommunikationer och post: Post- och telestyrelsen
• Energiförsörjning: Energimyndigheten
• Finansiella tjänster: Finansinspektionen
• Försörjning av grunddata: Skatteverket
• Hälsa, vård och omsorg: Socialstyrelsen
• Industri, byggande och handel: Tillväxtverket
• Livsmedelsförsörjning och dricksvatten: Livsmedelsverket
• Ordning och säkerhet: Polismyndigheten
• Räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen: Myndigheten för civilt försvar
• Transporter: Trafikverket
• Utrikeshandel: Kommerskollegium

Läs mer om beredskapssektorn Räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen som MSB har sektorsansvar för

En högre regional nivå har inrättats genom att dela in landets 21 länsstyrelser i sex civilområden. I varje civilområde ingår mellan två och sju länsstyrelser. För varje område utses en ansvarig länsstyrelse där landshövdingen kommer att benämnas civilområdeschef.

Civilområdesansvariga länsstyrelser har uppgifter som bland annat syftar till att det civila försvaret inom civilområdet får en enhetlig inriktning. I samarbete med Försvarsmakten arbetar de också för att totalförsvaret inom civilområdet får en enhetlig inriktning.

Ansvarig länsstyrelse i rubrik/fetstil.

• Norrbotten (Norra civilområdet, Civo N)
  • Västernorrlands län
  • Jämtlands län
  • Västerbottens län
  • Norrbottens län
• Örebro (Mellersta civilområdet, Civo M)
  • Uppsala län
  • Södermanlands län
  • Västmanlands län
  • Värmlands län
  • Örebro län
  • Dalarnas län
  • Gävleborgs län
• Stockholm (Östra civilområdet, Civo Ö)
  • Stockholms län
  • Gotlands län
• Östergötland (Sydöstra civilområdet, Civo SÖ)
  • Jönköpings län
  • Kalmar län
  • Östergötlands län
• Västra Götaland (Västra civilområdet, Civo V)
  • Hallands län
  • Västra Götalands län
• Skåne län  (Södra civilområdet, Civo S)
  • Kronobergs län
  • Blekinge län
  • Skåne län

Kommuner och regioner ska enligt lag minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och regioner ska därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar. För uppgifterna enligt lag får kommunerna och regionerna statlig ersättning. Mer detaljerade uppgifter och ersättning regleras i olika överenskommelser mellan MSB och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). I överenskommelserna framgår även vilket stöd myndigheterna ska ge.

Överenskommelser om kommunernas arbete med krisberedskap och civilt försvar

Överenskommelse om regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar

Kommuner har även ett särskilt ansvar för samordning på lokal nivå , för det geografiska område som en kommun utgör.

Lag (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap på riksdagens webbplats

Vid större samhällsstörningar är det viktigt att samhället kan ta emot hjälp från frivilliga organisationer och spontanfrivilliga. De ideella och medlemsstyrda organisationerna har uppdrag mot olika beredskapsområden och utbildar och rekryterar förstärkningsresurser för myndigheter, regioner och kommuner.

Frivilliga försvarsorganisationer (FFO) är 18 frivilliga försvarsorganisationer med särskilt utpekad ställning enligt Förordningen om frivillig försvarsverksamhet. Deras uppgifter bestäms av Försvarsmakten och MSB i samverkan med andra myndigheter med uppgifter inom totalförsvaret. Frivilliga försvarsorganisationer utgör en del av totalförsvarets personalförsörjning.

Läs mer om frivilliga

Företag med flera ska hjälpa myndigheterna att planera för totalförsvaret. De flesta företag agerar på fria marknader och har normalt inga krav på att ha en förmåga att alltid leverera varor eller tjänster om inte detta särskilt är reglerat i lag.

Lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen på riksdagens webbplats

Stöd till företag som vill bidra till att stärka sin egen och därmed samhällets beredskap

Samhällets aktörer har ett ansvar för att krisberedskapen fungerar men varje enskild individ har också ett personligt ansvar. Var och en har ansvar för att göra det som behövs för att skydda sig och sina närmaste mot olyckor och större händelser.

Lagen om skydd mot olyckor säger att '"När något allvarligt inträffar har den eller de som upptäcker det en skyldighet att, om det är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla hjälp".

Alla mellan 16 och 70 år som bor i Sverige omfattas av totalförsvarsplikten och har därmed ansvar för att bidra till försvarsförmågan. Var och en bör också ha en egen beredskap för att möta kriser och höjd beredskap som radikalt kan förändra vardagslivet. Om Sveriges invånare är förberedda kan totalförsvaret vid ett krig koncentrera sig på de som är i störst behov av hjälp. Broschyren Om krisen eller kriget kommer ger bra vägledning.

Läs broschyren Om krisen eller kriget kommer

Läs mer om totalförsvarsplikten

Beredskapsmyndighet
Beredskapsmyndighet är en statlig myndighet med ansvar inom en eller flera viktiga samhällsfunktioner och vars verksamhet har särskild betydelse för samhällets krisberedskap. I princip alla beredskapsmyndigheter har ett annat kärnuppdrag än beredskapsfrågor. Att vara beredskapsmyndighet är därmed ett tilläggsuppdrag och en översättning behöver avspegla detta faktum.

Översättning: Agency with a specific responsibility for civil preparedness

Sektorsansvarig myndighet
Sektorsansvarig myndighet ska leda arbetet med att samordna åtgärder både inför och vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. Den sektorsansvariga myndigheten ska driva på arbetet inom sin beredskapssektor, stödja beredskapsmyndigheterna och verka för att samordning sker med andra aktörer. Att vara sektorsansvarig myndighet är ett tilläggsuppdrag och en översättning behöver avspegla detta faktum.

Översättning: Agency with sectoral responsibilities for civil preparedness

Beredskapssektor
Det finns tio beredskapssektorer där huvuddelen av beredskapsmyndigheter ingår. I varje beredskapssektor ska en av beredskapsmyndigheterna vara sektorsansvarig myndighet. Övriga beredskapsmyndigheter i sektorn ska delta i arbetet.

MSB och Försvarsmakten har på uppdrag av regeringen tagit fram Utgångspunkter för totalförsvaret 2025-2030. Utgångspunkterna utgör grunden för Sveriges planering och utveckling av totalförsvaret under perioden 2025-2030 och riktar sig till alla aktörer som deltar i totalförsvarsförberedelserna – från statliga myndigheter till regioner och kommuner, företag och organisationer. Dokumentet ersätter Handlingskraft - Handlingsplan för att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret 2021-2025 (FM2021-1 7683:2, MSB202016261-3).

Ett centralt budskap i dokumentet är att Sverige som allierad i Nato har förändrat förutsättningarna för det svenska totalförsvaret i grunden. Sverige behöver tänka och agera annorlunda som allierad. Sammantaget berör det framförallt tre delar:

1. Försvaret av Natos yttre gräns istället för enbart svenskt territorium
2. Förmågan att kunna verka här och nu för att agera avskräckande redan i fredstid
3. Sveriges roll och uppgift som baserings- och transiteringsområde

Utgångspunkter för totalförsvaret 2025-2030 utgår från sju dimensionerande typsituationer som syftar till att ge en gemensam grundsyn på hot och möjliga händelseutvecklingar. Genom att totalförsvarets aktörer planerar utifrån gemensamma utgångspunkter samordnas det civila och militära försvaret i ökad utsträckning.

Under 2025 kommer MSB ge ut en uppdaterad version av Planeringsinriktningen för civil beredskap. Den tar avstamp i Utgångspunkter för totalförsvaret 2025-2030 och ger särskilt beredskapsmyndigheterna ett mer konkret stöd i arbetet med att skapa en ökad förmåga att förebygga och agera, såväl i krig som fredstida kriser. Planeringsinriktningen kan med fördel även nyttjas i planeringsarbetet hos övriga aktörer där det bedöms som lämpligt.

Utgångspunkter för totalförsvaret 2025-2030

Regeringen har beslutat att MSB och Försvarsmakten har i uppdrag att fortsatt främja och utveckla en samordnad planering inom totalförsvaret under perioden 2025-2030. Arbetet pågår hela försvarsbeslutsperioden och redovisas årligen.

De gemensamma utgångspunkterna ska särskilt belysa dimensionerande typsituationer samt preciserade antaganden avseende möjliga händelseutvecklingar inför och vid höjd beredskap inklusive konsekvenser för samhället.

Uppdraget till MSB och Försvarsmakten ska redovisas 15 september. Och de gemensamma utgångspunkterna riktas till beredskapsmyndigheterna (2022:524) men ska kunna användas av alla aktörer som på något sätt deltat i totalförsvarsförberedelser.

Gemensamma förutsättningar för utvecklingen av totalförsvaret 2025-2030 på regeringens webbplats.

Inom ramen för uppdraget ska MSB och Försvarsmakten även ta fram gemensamma utgångspunkter som kan användas som stöd för beredskapsmyndigheternas planering, i linje med den tidigare handlingsplanen Handlingskraft.

Handlingskraft

Detta är regeringens inriktning för civilt försvar och som beskriver vad beredskapsmyndigheternas (2022:524) ska göra med planering och förberedelse inför höjd beredskap i syfte att stärka förmågan och öka takten i utvecklingen av det civila försvaret.

Inriktning för civilt försvar 2025-2030 på regeringens webbplats

Detta är den inriktning som ska gälla för verksamhet i Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Fortifikationsverket och Försvarshögskolan under 2025–2030.

Inriktning för militärt försvar 2025-2023

Syftet med planeringsinriktningen är att ge beredskapsmyndigheterna ett samlat stöd för att skapa en ökad förmåga hos den egna myndigheten och dess samhällsviktiga verksamheter för att kunna hantera fredstida kriser, krigsfara och krig.

Beredskapsmyndigheternas arbete gentemot andra aktörer inom myndighetens ansvarsområde uppmärksammas också till del med fokus på dessa aktörers samhällsviktiga verksamhet.

Ett samlat stöd förenklar för myndigheterna att göra en prioritering av vilka åtgärder som ska vidtas på både kortare och medellång sikt (ca 1–10 år).

Planeringsinriktningen riktar sig till beredskapsmyndigheterna, men kan med fördel även nyttjas i planeringsarbetet hos övriga aktörer där det är möjligt.

Planeringsinriktning för civil beredskap -Ett underlag till stöd för fortsatt planering

Planering inom civilt försvar och krisberedskap handlar dels om att minska sårbarheter i samhället och skydda det som är skyddsvärt och dels om att förbereda sig såväl mentalt som fysiskt för att hantera kriser, krigsfara och krig. Att minska sårbarheter inkluderar att förebygga oönskade händelser och att stärka robustheten i samhällsviktiga verksamheter. Att förbereda sig för att hantera kriser, krigsfara och krig omfattar bland annat att planera för att kunna hantera olika händelser med befintliga resurser, exempelvis genom att upprätta beredskapsplaner.

Planeringsformer inom det civila försvaret

Metodstödet ger stöd till dig som ska påbörja arbetet med att upprätta beredskapsplaner på olika nivåer inom beredskapssystemet. I metodstödet ligger fokus på planer som ska upprättas, enskilt och gemensamt, för att kunna hantera en händelse som riskerar stora konsekvenser för samhället. Händelserna kan exempelvis vara ett väpnat angrepp på ett avgränsat geografiskt område, hantering av en kärnteknisk olycka, ett omfattande dammhaveri eller att kunna ge värdlandsstöd till internationella civila och militära aktörer.

Metodstöd: Scenariospecifika beredskapsplaner

Riktar sig till aktörer som har en roll i att hantera en störning och sätter fokus på gemensamma förhållningssätt och arbetssätt.

Gemensamma grunder för ledning och samverkan vid samhällsstörningar

Ett systematiskt säkerhetsarbete handlar om att arbeta med riskhantering, kontinuitetshantering och förberedelser för att hantera händelser. Det ger förutsättningar för att öka robustheten i samhällsviktiga verksamheter och säkra samhällets funktionalitet.

Systematiskt säkerhetsarbete med strategi, handlingsplan och stöd