Om explosiva varor

Explosiva varor enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE) omfattar explosiva ämnen, blandningar och föremål.

Sprängämnen, tändmedel, ammunition, krut och pyrotekniska artiklar är alla exempel på vanligt förekommande explosiva varor.

  • Sprängämnen används framför allt till att spränga berg med. Exempel på sprängämnen är ANFO (en blandning av ammoniumnitrat och olja), dynamit, PETN (pentyl) och trotyl.
  • Tändmedel används som namnet antyder till tändning, att få sprängämnen och andra explosiva ämnen och blandningar att explodera. Exempel på tändmedel är sprängkapslar, detonerande stubin, tändhattar och pyrotekniska tändare.
  • Ammunition används framför allt till skjutvapen.
  • Krut används vanligtvis som drivmedel för att skjuta ut projektiler i skjutvapen och för att skjuta iväg raketer i till exempel fyrverkerier.
    Det finns två huvudtyper av krut, röksvagt krut som är baserat på nitrocellulosa och svartkrut som är en blandning av svavel, träkol och kaliumnitrat.
  • Vanliga pyrotekniska artiklar är fyrverkerier och pyroteknisk utrustning för fordon (PU).

Explosiva varor har många användningsområden. Gruvindustrin och företag som utför större anläggningsarbeten såsom bergtäkter, väg- och tunnelbyggen är stora användare. Större mängder explosiva varor förekommer även hos Försvarsmakten, sprängämnes- och ammunitionstillverkare samt fyrverkeriimportörer. PU finns i alla moderna fordon, framför allt i form av krockkuddar och bältesförsträckare.

Hur definieras explosiva varor?

I lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE) definieras explosiva varor som explosiva ämnen och blandningar, föremål samt ämnen blandningar och föremål som inte omfattas av dessa definitioner men som tillverkas i avsikt att framkalla en verkan genom explosion eller pyroteknisk effekt. I MSB:s föreskrifter MSBFS 2010:4 anges närmare vad som avses med detta.

Ämnen, blandningar och föremål som uppfyller kriterierna för att klassificeras som Explosiva ämnen, blandningar och föremål enligt EU-förordning nr 1272/2008 (CLP-förordningen), eller som Klass 1 enligt reglerna för transport av farligt gods (ADR/RID) är explosiva varor.

Även ämnen och blandningar som visar positivt resultat i något av testerna i Testserie 2 enligt FN:s testhandbok för klassificering av farligt gods är explosiva varor.

Lag (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE)

MSBFS 2010:4 föreskrifter om vilka varor som ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor

Godkännande - CE-märkning

För att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden i Sverige måste den ha genomgått bedömning av överensstämmelse med väsentliga säkerhetskrav enligt föreskrifter MSBFS 2015:6 (pyrotekniska artiklar) eller MSBFS 2016:5 (explosiva varor för civilt bruk) och vara försedd med CE-märkning.

Godkännande av explosiva varor

Hantering, överföring, import och export

Dessa begrepp är centrala i LBE. Hantering omfattar allt fysiskt handhavande såsom tillverkning, användning, förvaring med mera.

Överföring är varje fysisk förflyttning av den explosiva varan inom Sverige eller till Sverige från land inom EES-området.

Import och export är in- respektive utförsel av explosiv vara från eller till land utanför EES-området, exempelvis USA.

Tillstånd och åldersgräns

Hantering, överföring, import och export av explosiva varor är tillståndspliktig. Tillstånd för tillverkning, bearbetning, destruktion, export, import och gränsöverskridande överföring (från EES-land) av explosiva varor samt viss hantering inom Försvarsmakten utfärdas av MSB.

Övrig verksamhet, omfattande tillstånd för användning, förvaring och överlåtelse samt överföring inom Sverige utfärdas av kommunen.

Den som använder, överför eller förvarar explosiva varor i flyttbart förråd i mer än en kommun ska ha tillstånd för detta i den kommun där verksamheten har sitt säte. En fysisk person ska ha tillstånd för detta i den kommun där personen är bosatt.

Tillstånd till överlåtelse av explosiva varor eller förvaring i förråd på en fast plats utfärdas av den kommun där överlåtelsen bedrivs eller där förrådet är beläget.

Detta innebär att en verksamhet som har sitt säte i en kommun och förråd placerade i en annan kommun blir tvungna att skaffa två tillstånd.

Läs mer om tillstånd för explosiva varor

Åldersgränsen är 18 år för hantering, överföring, import och export av explosiva varor (7 § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor).

En tillsynsmyndighet behöver inte tillstånd för hantering av explosiva varor som sker som ett led i tillsynen. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen behöver inte tillstånd för att hantera explosiva varor. Dessa bestämmelser samt några fler undantag för vissa andra myndigheter finns i 13 § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor.

Förordningen om brandfarliga och explosiva varor För vissa explosiva varor där riskerna vid användning inte är så stora har MSB meddelat undantag från tillståndskravet och i vissa fall även från 18-årsgränsen. Det gäller sådana fyrverkerier som får användas av allmänheten och vissa andra pyrotekniska artiklar. Alla sådana undantag anges i 2 och 3 kap. i MSB:sföreskrifter om hantering av explosiva varor MSBFS 2025:2.

MSBFS 2025:2 föreskrifter och allmänna råd om hantering av explosiva varor

Föreståndare

Enligt LBE ska en föreståndare utses för all tillståndspliktig verksamhet med sådana varor. Föreståndarens uppgift är att verka för att verksamheten bedrivs enligt de aktsamhetskrav och övriga skyldigheter som meddelas i lagen och tillhörande föreskrifter. Föreståndare för tillståndspliktig verksamhet med explosiva varor ska godkännas av tillståndsmyndigheten.

Avfallshantering av explosiva restprodukter

Att hantera explosiva varor medför risker. Detta gäller inte minst när man ska ta hand om avfall som innehåller explosiva restprodukter.

För att ta emot och förvara eller destruera explosiva restprodukter på en återvinningscentral eller ett mellanlager krävs tillstånd enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor.

Vi har tagit fram en informationsskrift "Information om explosiva restprodukter i avfallshantering" som sammanfattar de krav som lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor ställer på hantering av explosiva restprodukter.

Skriften visar hur kommuner och återvinningsföretag kan ta om hand explosiva restprodukter som av olika anledningar har kommit till

  • obemannade återvinningsstationer
  • bemannade återvinningscentraler
  • mellanlager

Information om explosiva restprodukter i avfallshantering

Frågor och svar

Explosiva varor

Överföring av explosiv vara

Förvaring av explosiv vara

Föreståndare

  • Vem beslutar om föreståndarens lämplighet när det gäller godkännande av föreståndare för explosiva varor?

    Det är tillståndsmyndigheten (kommunen eller MSB) som tar beslutet om godkännande efter att ha gjort en prövning av föreståndarens lämplighet. Tillståndsmyndigheten ska enligt 14 § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor inhämta ett yttrande från Polismyndigheten gällande föreståndarens lämplighet innan beslut om godkännande tas.

    Det finns en samrådsskyldighet vid handläggning av tillståndsärenden i 14a § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor. MSB och berörd kommun ska samråda med varandra samt med eventuella andra berörda myndigheter och polisen innan tillstånd meddelas om det inte finns omständigheter som gör det onödigt.

    Tillståndsmyndigheten bestämmer själv om samråd ska genomföras eller inte.

    Om det råder osäkerhet i bedömningen av en föreståndare kan kommunen samråda med polisen och MSB.

  • Är föreståndarens närvaro vid avsyning ett måste?

    Nej, det är verksamhetsutövaren som ska vara representerad.

    Verksamhetsutövaren kan dock representeras av föreståndaren.

  • Vad finns det för kunskapskrav vid försäljning av fyrverkerier? Den utbildning som finns inom branschen är dålig, vad ska vi ställa för krav?

    Det finns inga direkta krav på att ha genomgått fyrverkerigrossisternas utbildning, men det kan vara ett kvitto på kompetens.

    Sökanden måste kunna presentera någon form av bevis på sin kompetens.

    Vid tveksamheter finns alltid möjlighet till samråd med MSB eller någon annan kommun.

  • Är det befogat att göra en lämplighetsprövning av föreståndare för fyrverkeriförsäljning?

    En bedömning av föreståndarens lämplighet ska alltid göras. Däremot behöver ingen lämplighetsprövning och godkännande av personer som deltagare göras om försäljningen endast omfattar fyrverkerier av begärlighetsgrad C.

  • I lagen görs ingen skillnad på föreståndare angående brandfarliga eller explosiva varor varför ska bara föreståndare för explosiva varor godkännas?

    Lagstiftarens intention är att myndigheterna ska ha en jämförelsevis större kontroll över hanteringen av explosiva varor och de personer som ska utföra detta. Anledningen är att man bedömer detta som nödvändigt för att kunna uppfylla lagens syften.

  • Måste en privatperson som ska spränga ha ett sprängkort?

    En privatperson som ska spränga åt sig själv behöver inte något sprängkort. Personen behöver dock bevisa på annat sätt att han eller hon har lämplig kompetens att hantera sprängämnen för att beviljas tillstånd till användning, förvaring och överföring av sprängämnena. Ett sprängkort är då ett bra bevis på att man har de kunskaper som behövs. Sprängkortet är däremot inte ett krav enligt några regler, det är ett bevis på en lämplig utbildning.

    Vid sprängarbeten ska en sprängarbas utses. Sprängarbasen ska ha dokumenterad teoretisk kunskap om sprängning (motsvarande kraven för sprängkort) och minst ett års praktik från sprängarbeten (AFS 2007:1 6 §). Det är alltså inte tvunget att ha ett sprängkort om man på annat sätt kan visa att man har den teoretiska kunskapen. De allra flesta skaffar förstås sprängkortet som är en bra och allmänt accepterad dokumentation av kunskaperna.

Tillstånd

Till toppen av sidan