Explosiv atmosfär

Vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor ställs i Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2004:7) om explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor krav på att verksamhetsutövaren ska bedöma risken för att explosiv atmosfär bildas.

Vad är explosiv atmosfär?

En explosiv atmosfär är en blandning av gas eller ånga i luft i sådan koncentration att den kan antändas.

Vad betyder explosionsfarlig miljö?

Med explosionsfarlig miljö menas förutom områden med risk för explosiv atmosfär även den närmaste omgivningen.

Vad menas med riskområden?

Det är område där det finns explosiv atmosfär eller där man kan förvänta sig att det förekommer i en sådan omfattning att särskilda skyddsåtgärder behövs.

Varför behövs det särskilda krav för verksamheter som har explosiv atmosfär?

Om det kan bildas explosiv atmosfär vid hantering av brandfarliga varor så innebär det en stor risk för brand eller explosion. Därför finns särskilda krav för dessa hanteringar.

Det behövs exempelvis inte stora mängder brandfarliga gaser eller vätskor för att skapa farliga situationer med explosiv atmosfär. Exempelvis innebär ett tömt plåtfat med några kvarvarande centiliter brandfarlig vätska fara om man delar fatet med kapskiva eller skärbrännare. Vätskemängden räcker för att bilda en explosiv gasblandning i fatet. Efter antändning frigörs tillräckligt med energi för att slunga iväg en gavel på fatet. Det finns många exempel på sådana olyckor som t.o.m. förorsakat dödsfall. Etanol och metanol är vanligt förekommande och ofta inblandade i olyckor. Vätskornas ångtryck gör att det kan bildas en explosiv gasblandning över vätskeytan redan vid rumstemperatur.

Krav på en verksamhet som har områden med explosiv atmosfär

Kraven som ställs på verksamheter där explosiv atmosfär kan uppkomma finns i föreskrifterna SRVFS 2004:7. Vissa av kraven gäller även privat hantering. Till föreskrifterna finns också en handbok, som förutom föreskriftstexten innehåller kommentarer till föreskrifternas paragrafer.

SRVFS 2004:7 föreskrifter om explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskorRäddningsverkets handbok om explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor

När ska en verksamhet som hanterar brandfarliga varor tillämpa SRVFS 2004:7?

Man behöver tillämpa SRVFS 2004:7 om det finns risk att explosiv atmosfär kan uppstå. Nedanstående hantering utgör alltid en risk för detta:

• hantering av brandfarlig gas
• hantering av brandfarlig vätska med flampunkt <30°C
• hantering av brandfarliga vätskor som värms upp till mer än 5 grader under ämnets flampunkt.

Föreskriften ska även tillämpas om det finns en beaktansvärd risk för brand eller explosion. Exempel nedan visar hanteringar som inte utgör en beaktansvärd risk för brand eller explosion.

• aerosolbehållare, engångsbehållare för gas
• icke anslutna gasbehållare som är täta
• fabriksförslutna förpackningar med vätska
• enstaka lös gasbehållare (ex. svetskärra)
• bostäder (privatpersoner)
• om ett sfäriskt riskområde minde än 0,3 meter i diameter.

Gäller kraven även för privatpersoner och föreningar?

Den som inte bedriver yrkesmässig verksamhet har inget krav på:

• dokumentation
• ny bedömning vid förändring av verksamheten
• skyltning
• samordning.

Om det är fråga om omfattande hantering, t.ex. hantering vid en flygklubb, är det lämpligt att ändå tillämpa ovanstående punkter för att kunna tillse att hanteringen är säker.

Vad ska man göra om man har explosiv atmosfär i sin verksamhet?

En verksamhetsutövare ska alltid se till att förebygga explosioner genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder.

Detta ska ske i följande ordning:

• förhindra att explosiv atmosfär bildas, eller, om verksamhetens art inte medger detta
• undvika att explosiv atmosfär antänds
• begränsa skadorna om en explosiv atmosfär antänds.

Vid behov ska även åtgärder vidtas för att förebygga spridning av explosioner i byggnader, processenheter och ledningar.

Vad innebär zonklassning?

En verksamhetsutövare ska bedöma var riskområden för explosiv atmosfär kan uppstå. Sådana områden ska indelas i zoner enligt följande:

• zon 0: Område där explosiv atmosfär förekommer ständigt, långvarigt eller ofta.
• zon 1: Område där explosiv atmosfär förväntas förekomma ibland vid normal hantering.
• zon 2: Område där explosiv atmosfär inte förväntas förekomma vid normal hantering men om den ändå gör det, endast har kort varaktighet.

Varje zons utsträckning horisontellt och vertikalt ska bedömas. Det ska också fastställas vilken explosionsgrupp och vilken temperaturklass som gäller för riskområdet.

Vad menas med bedömning av risken för antändning?

En verksamhetsutövare ska bedöma risken för antändning av explosiv atmosfär. Det vill säga vilka potentiella tändkällor som kan finnas i områden med explosiv atmosfär.

Vilka moment ingår i bedömningen?

Bedömningen ska omfatta all normalt förekommande verksamhet, vari ingår underhåll, städning och rengöring samt förväntade avvikelser och fel. Om skyddet mot antändning av explosiv gasblandning är otillräckligt får hanteringen inte påbörjas.

Vilka typer av tändkällor finns det?

För att en explosiv atmosfär ska antändas krävs en tändkälla. Det finns olika typer av tändkällor, det vill säga saker som kan antända en explosiv atmosfär.

Den mängd energi som krävs för att antända en explosiv gasblandning är ofta mindre än 1 millijoule (mJ), alltså en mycket liten energimängd. En vanlig tändkälla är ljusbågen från vanliga lampströmbrytare. Energin i en sådan ljusbåge ligger ofta på flera joule (J).

Ett annat exempel är en mobiltelefon som faller till marken vilket kan ge en elektrisk gnista ifrån sig om batteriet lossnar. Denna gnista kan också utgöra en tändkälla.

Alla utrustningar, elektriska eller mekaniska, bör betraktas som potentiella tändkällor om inte annat har visats. Statisk elektricitet alstras genom exempelvis rörelse och friktion av människor, vätskor och maskiner. Gnistor som kan förnimmas av en människa innehåller vanligen tillräckligt mycket energi för att antända en explosiv gasblandning.

Energi i potentiella tändkällor

Potentiell tändkälla	Energi, joule (J)
Tändenergi brandfarlig gas	Under 1 mJ
Slipsprut (1 glödande järnpartikel)	1-10 mJ
Uppladdad människa	5-60 mJ
Ljusbåge i elkontakt	Flera J

Inom riskområden ställs krav på elektrisk och mekanisk utrustning samt arbetsmoment som kan utgöra tändkällor.

Krav på elektrisk utrustning finns i Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elektriska utrustningar för explosionsfarlig miljö, ELSÄK-FS 2016:2. Mer information finns på Elsäkerhetsverkets webbplatsKrav på icke elektrisk utrustning finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om utrustningar för explosiv atmosfär, AFS 2023:7. Mer information finns på Arbetsmiljöverkets webbplats.

 

Om brister finns i potentialutjämningen, som naturligt utgörs av luftens ledningsförmåga, kan stora laddningar och farliga gnistor uppstå, exempelvis då en person tar i ett föremål. Risken för tändande gnistor ökar på vintern eftersom luftfuktigheten då vanligen är lägre än på sommaren. Vid hantering av brandfarlig vätska i system som inte är potentialutjämnade kan det bildas stora laddningar som vid urladdning antänder en explosiv gasblandning. Där det finns risk för explosiv atmosfär är det extra viktigt att man har samma potential i hela systemet/processen. För att säkerställa en avledning av statisk elektricitet är det lämpligt att förbinda ingående delar med en ledare.

Föremål som är emaljerade eller klädda med ett isolerande plast- eller färgskikt kräver speciell riskgranskning då de är svåra att potentialförbinda. Kläder i bomull är att föredra framför syntetmaterial på grund av mindre risk för statisk uppladdning. Det är viktigt att undvika fritt fallande stråle vid fyllning av brandfarlig vätska för att förhindra statisk uppladdning. En stråle toluen eller bensin som faller fritt tre decimeter kan räcka för en farlig uppladdning av den upptappade vätskan.

Vad är temperaturklass?

Temperaturklass är en indelning som görs för gaser och ångor som kan bilda explosiv atmosfär samt för utrustning avsedd för riskområde med explosiv atmosfär.

Vad är explosionsgrupp?

En grupp av ämnen där ämnena, med tillämpning av standard, sammanförts bland annat efter hur stor energi som krävs för att antända dem

Vad innebär explosionsskyddsdokumentation?

Verksamheter som har explosion atmosfär ska dokumentera sin zonklassning och bedömning av risken för antändning.

Dokumentationen ska även beskriva:

1. egenskaperna hos den brandfarliga gas eller vätska som hanteras
2. möjliga tändkällor
3. utrymmen, processer, utrustningar, installationer, skyddssystem och annat som har betydelse för explosionsrisken och deras lämplighet för användning i explosiv atmosfär samt att de, om säkerheten kräver detta, har utformats så att ett strömavbrott inte ökar risken för brand eller explosion och att processer och utrustningar kan stängas av manuellt
4. områden som har eller kan få förbindelse med ett riskområde
5. instruktioner för arbete i explosionsfarlig miljö
6. instruktioner för omhändertagande av spill, läckage och utsläpp
7. konsekvenser i fall den explosiva atmosfären skulle antändas

Vad menas med samordningsansvar?

På en plats eller ett driftställe där flera verksamhetsutövare hanterar brandfarliga gaser eller vätskor ska en av dem ha ansvar för att skyddsarbetet för hanteringen på platsen samordnas.

Skyltning

Ett riskområde ska ha skyltar som upplyser om att explosiv atmosfär kan uppstå. Sådana skyltar ska vara utformade enligt bilagan till föreskriften och enligt avsnitt 3.3.1 i bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:12) utformning av arbetsplatser.

ATEX-direktiven

ATEX-direktiven är två stycken EU-direktiv som reglerar explosionsfarliga områden. ATEX direktiven infördes för att minska risken för olyckor som har skapats av explosiv atmosfär ifrån brandfarliga varor eller brännbart damm. Reglerna är gemensamma inom EU.

ATEX 1999/92/EG handlar om behovet av att identifiera och bedöma explosionsrisker på arbetsplatsen.

ATEX 2014/34/EU handlar om hur tillverkare av utrustning som ska sitta i områden med explosiv atmosfär och skyddssystem som ska användas i explosionsfarliga miljöer.