Nationell risk- och sårbarhetsbedömning (NRSB)

I NRSB redogör MSB för särskilt allvarliga hot mot Sverige, riskerna de medför och sårbarheterna de blottlägger.

Huvudmottagare är regeringen och Regeringskansliet (Försvarsdepartementet). Redovisningen är därför i första hand anpassad för denna målgrupp, samtidigt som NRSB så långt det är möjligt har utformats för att även vara användbar för beredskapsmyndigheter och andra aktörer som sammantaget utgör Sveriges civila försvar och krisberedskap.

NRSB bygger i första hand på uppgifter från statliga myndigheters redovisade risk- och sårbarhetsbedömningar (RSB) som lämnas till regeringen och MSB vartannat år i enlighet med 7 § förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. För riskbedömningen har MSB även använt annan information från öppna källor. Forskning och uppgifter från tidigare relevanta utredningar, rapporter, analyser och omvärldsbevakning har haft inverkan på bedömningarna.

NRSB är resultatet av ett samskapande arbete. Närmare 70 statliga myndigheter har redovisat sin risk- och sårbarhetsbedömning (RSB) till MSB under 2024 och därmed konkret bidragit till framförallt de sektorsvisa sårbarhetsbedömningarna. Därutöver har 26 sakkunniga myndigheter – både beredskapsmyndigheter och andra myndigheter – involverats som experter kring olika delar av den nationella riskbedömningen.

I vissa delar är MSB:s redovisning resultatet av myndighetens egna bedömningar, medan det i andra delar är en aggregering och sammanläggning av andras granskningar och uppskattningar. I slutändan är dock bedömningar och slutsatser i NRSB 25 MSB:s egna.

NRSB ska kunna ligga till grund för beslut som bidrar till en utveckling av Sveriges beredskap, och det system som finns för att både förebygga, förbereda och hantera risker, med det väpnade angreppet som dimensionerande utgångspunkt. Samtidigt är det viktigt att lägga på ytterligare kunskapsraster innan NRSB omsätts till styrning, inriktning och beredskapsutveckling.
Med sårbarhetsbedömningen som utgångspunkt har MSB kunnat tydliggöra ett antal angelägna åtgärdsområden som skulle kunna tas vidare och omsättas till styrning, inriktning och beredskapsutveckling. Åtgärder inom dessa områden har potential att stärka samhällets grundläggande robusthet och motståndskraft, vilket i sin tur är en förutsättning för ett starkt civilt försvar. Regeringen kan även använda NRSB som grund för att följa upp beredskapen specifikt för olika risker.

MSB:s ansats i den nationella risk- och sårbarhetsbedömningen kan med fördel inspirera enskilda myndigheters arbete med risk- och sårbarhetsanalys (RSA) och framtida risk- och sårbarhetsbedömningar (RSB). Berörda myndigheter kan utgå från de gestaltningar av hoten som MSB har skrivit fram och bedöma konsekvenserna för myndighetens ansvarsområde. En systematiskt genomförd riskbedömning är en förutsättning för att kunna genomföra en sårbarhetsidentifiering eftersom det är riskernas konsekvenser som blottlägger sårbarheter.

Riskbedömningen bör däremot inte brytas ut och användas i olika typer av inriktningar. De händelser som har identifierats, och som beskrivs i utfallstermer i riskbedömningen, ska till exempel inte förväxlas med den typ av dimensionerande scenarier som ibland används som ingångsvärden för planering genom att tydliggöra de omständigheter som berörda aktörer bör ha en förmåga att kunna motstå och hantera. I sådana scenarier finns vanligtvis en inriktningsambition uttryckt, vilket inte motsvarar de gestaltningar som riskbedömningen innehåller.

NRSB är explorativ, utforskar det okända och tar inte hänsyn till ekonomisk realism och andra politiska eller organisatoriska och administrativa överväganden som alltid behöver göras i slutändan. Därför ska inte NRSB ses som en inriktning för beredskapen utan som ett beslutsunderlag, vilket tillsammans med andra centrala kunskapsunderlag ska kunna omsättas till styrning, inriktning och beredskapsutveckling för det civila försvaret och krisberedskapen.

NRSB är inte någon förutsägelse utan beskriver hot och risker som kan komma att inträffa. Genomgående handlar det om hot med stora konsekvenser och låg sannolikhet att de ska realiseras, eller att de ska vara så extrema som i de gestaltningar som ligger till grund för NRSB:s konsekvensbedömningar. Det är också det här fokuset på det värsta - händelser som får särskilt allvarliga konsekvenser - snarare än de mest sannolika och vanligt förekommande som gör att NRSB blir relevant för aktörer inom civilt försvar och krisberedskap.

MSB gör inga anspråk på att redogöra för alla potentiella hot och risker som kan drabba Sverige. Ingen riskbedömning kan identifiera och bedöma samtliga risker som ett samhälle kan komma att ställas inför. MSB använder endast en allvarlig och trovärdig gestaltning av en specifik händelse där hotet realiseras, men många varianter är tänkbara.
Att göra en nationell risk- och sårbarhetsbedömning är komplext och behäftat med flera metodutmaningar. Den allra största utmaningen finns inom riskbedömningen där de hot som ska bedömas är mycket olika (från natur- och miljöhot till militära hot). Även en väl genomförd riskbedömning på nationell nivå innehåller sammantaget stora osäkerheter.

Trots dessa utmaningar är nationella riskbedömningar viktiga för beredskapen. De skapar, baserat på bästa tillgängliga information, en grund för styrning och inriktning som kan minimera negativa utfall och optimera resursfördelningen i beredskapen. Tydliga riskbedömningar kan bidra till aktörsgemensam förståelse för risker, men också öka medborgarnas medvetenhet och engagemang i beredskapsfrågor.

Med de bedömningar av det civila försvarets förmåga som har genomförts under föregående försvarsbeslutsperiod har till exempel mer heltäckande genomlysningar av Sveriges civila försvar gjorts utifrån målet för det civila försvaret. Dessa skiljer sig från NRSB, vars syfte är att identifiera särskilt allvarliga sårbarheter, i relation till särskilt allvarliga risker, i hela spannet från kris till krig.

Både NRSB och förmågebedömningar av det civila försvaret bidrar med kunskap om beredskapsläget, men med olika bredd och djup. Utöver kunskap om beredskapsläget är kunskap om planeringsläget avgörande för att landa rätt i inriktning, styrning och förmågeutveckling. För detta finns andra kunskapsunderlag, inte minst det systemunderlag som beredskapssystemets förmågeplaneringsprocess genererar på årlig basis. Det är dessa och andra kunskapsunderlag som samlat kan ligga till grund för välavvägda beslut framåt.

Det civila försvaret på frammarsch

Till skillnad från den tidigare nationella risk- och förmåbedömningen (NRFB) presenterar MSB bedömningar av särskilt allvarliga hot, risker och sårbarheter, där vi tidigare resonerade om förmåga och beskrev förmågebrister.

I årets NRSB har en ny ansats för uppdragets genomförande tillämpats, vilket har resulterat i en analytisk produkt som skiljer sig från tidigare NRFB, och som nu är mer analog med andra länders nationella riskbedömningar (till exempel Danmark, Schweiz och Storbritannien ). Tonvikten har förskjutits från en beskrivning av förmåga och bristande förmåga till en bedömning av hot, risk och slutligen sårbarheter.

Samtidigt som ansatsen skiftat från att beskriva förmågebrister till att identifiera sårbarheter, har MSB redovisat ett flertal andra regeringsuppdrag med förmågebedömning i fokus inom ramen för civilt försvar och totalförsvar.