Till innehåll på sidan

Vägledning för regioner

För att regionen ska kunna upprätthålla sin verksamhet under höjd beredskap behövs planering för krigsorganisation och bemanning av denna.

Enligt en överenskommelse mellan MSB och SKL om regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar ska regionerna påbörja sitt arbete med krigsorganisation och krigsplacering under 2019 och 2020.

Som ett stöd i arbetet har MSB tagit fram en vägledning tillsammans med representanter för kommuner och regioner, länsstyrelser, Försvarsmakten, Totalförsvarets rekryteringsmyndighet, Socialstyrelsen och SKL.

Länsstyrelserna ska stödja regionerna i arbetet.

Rätt person på rätt plats - regioner: Vägledning för krigsorganisation och krigsplaceringVerktyg för att fastslå krigsduglighet

Frågor och svar för kommuner och regioner

  • Vad är bakgrunden till att kommuner och regioner förväntas krigsplacera sin personal?

    I maj 2017 fick Försvarsmakten och MSB i uppdrag av regeringen att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret under den försvarspolitiska inriktningsperioden till och med 2020. Med utgångspunkt i en sammanhängande planering för totalförsvaret skulle Försvarsmakten och MSB verka för att samtliga berörda aktörer krigsplacerade sin personal som krävs vid höjd beredskap inom civilt och militärt försvar.

    För kommuner: Genom överenskommelse mellan staten (genom MSB) och kommunerna (genom SKL) har sedan bland annat överenskommits om att kommunerna och ska påbörja arbetet med krigsorganisation och krigsplacering under perioden.

    För regioner: Genom överenskommelse mellan staten (genom MSB) och landstingen (genom SKL) har sedan överenskommits om att landstingen (regionerna) ska påbörja arbetet med krigsorganisation och krigsplacering andra halvan av 2019 och genomföra dem under 2020.

  • Vad finns det för författningsmässigt stöd för att kommuner och regioner ska krigsplacera sin personal?

    Grunden för kommunernas och regionernas beredskapsförberedelser regleras genom 3 kap 1 § i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, LEH. Av bestämmelsen framgår att kommuner och landsting (det vill säga regionerna) ska vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap.

    Av betydelse för de fredstida beredskapsförberedelserna är också 7 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap där det framgår att kommuner och landsting vid höjd beredskap ska vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena ska kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret.

    Uppgiften att vidta beredskapsförberedelser utvecklas genom 4 § i förordningen (2006:637) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Av förordningen framgår att varje kommun och landsting ska ha de planer som behövs för verksamheten under höjd beredskap. Dessa ska innehålla uppgifter om den verksamhet som är avsedd att bedrivas under höjd beredskap. Av planerna ska också framgå krigsorganisationen, den personal som ska tjänstgöra i denna och vad som i övrigt behövs för att kommunen eller landstinget ska kunna höja sin beredskap och bedriva verksamheten under höjd beredskap.

    Genom överenskommelser mellan staten (genom MSB) och kommunerna och landstingen (genom SKL) har sedan bland annat överenskommits om hur planering, krigsorganisering och krigsplacering närmare ska ske.

    Som framgår ovan ska kommunerna och regionerna alltså planera för sin verksamhet under krig inklusive en planering för hur kommunens verksamhet då ska organiseras och personalförsörjas. När höjd beredskap väl råder kan regeringen besluta om att de anställda ska kvarstå i sin anställning genom allmän tjänsteplikt. För att kommunerna och regionerna i förväg ska veta att de kan personalförsörja sin verksamhet vid höjd beredskap behöver de dessutom planera för om personalen är tillgänglig vid höjd beredskap eller om den tas i anspråk av totalförsvaret i övrigt genom värnplikt eller civilplikt.

  • Vad innebär krigsplacering för förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare?

    Krigsplacering för eventuell kommande allmän tjänsteplikt innebär inte några skyldigheter för den enskilde under fred. Under fred innebär inte heller krigsplaceringen någon ändring av förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Som följer av 6 kap 2 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt  blir planeringen av den anställdes kommande tjänstgöring med allmän tjänsteplikt inklusive krigsplaceringen automatiskt inaktuell om anställningsförhållandet upphör. Sammanfattningsvis kan konstateras att eftersom denna typ av krigsplacering är en ensidig planeringsåtgärd från arbetsgivarens sida utan några rättsverkningar gentemot den enskilde i fred, krävs inte något särskilt lagstöd. Planeringsåtgärden kan därför också sägas ske med stöd av anställningsavtalet och förhållandet för olika arbetsgivare, statliga, kommunala eller privata skiljer sig inte åt. I propositionen 1994/95:6 till lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt sägs för övrigt följande om krigsplacering för allmän tjänsteplikt: ”Den "krigsplacering" som sker av personal och som är en följd av en myndighets eller en annan arbetsgivares ansvar för verksamheten i krig är således inte tänkt att regleras av lagen. För en person som inte är krigsplacerad i det militära eller det civila försvaret med stöd av den lag som nu föreslås och som därför kan kvarbli i sin anställning får lagens bestämmelser således betydelse endast så till vida att personen till följd av reglerna om allmän tjänsteplikt inte får lämna sin anställning under höjd beredskap.”.

  • Varför används begreppet krigsplacering som benämning på personalplanering för allmän tjänsteplikt?

    Krigsplacering används i 3 kap 12 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt som benämning för de individuella beslut som bestämmer var en viss person ska tjänstgöra med värnplikt och civilplikt under höjd beredskap. Bestämmelserna ska dock inte tolkas motsatsvis, dvs. att krigsplacering inte kan användas som benämning för den personalplanering på individnivå som sker för kommande allmän tjänsteplikt. Tvärt om anser MSB att det är önskvärt att benämningen krigsplacering används på all personalplanering på individnivå oavsett om plikttjänstgöringen under krig kommer att ske med värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt eftersom syftet är att genomföra en sammanhängande personalplanering för det civila försvaret där det i förväg planerats för var varje individ gör bäst nytta. I förarbetena till lagen om totalförsvarsplikt har också krigsplacering använts som begrepp för den planering som sker inför användningen av allmän tjänsteplikt.

Senast granskad: 29 augusti 2019

Kontakta

När du skickar in formuläret kommer vi att behandla dina personuppgifter för att utföra den uppgift som formuläret avser. Tänk på att det du skickar in kan bli en allmän handling.

Till toppen av sidan