Viljan att göra skillnad driver insatspersonal att åka till krigets Ukraina

Det är vanligt att insatspersonal från MSB befinner sig på olika uppdrag i krigs- eller katastrofdrabbade områden. Oftast handlar det om att bygga boende till hjälporganisationers personal så att de i sin tur kan stötta lokalbefolkningen på plats en längre tid. Och många gånger sker det långväga från Sverige i världens alla hörn. Den här gången var uppdraget lite annorlunda. Insatspersonalen kunde resa i bil och de lämnade aldrig kontinenten.

Bilfabrik blev viktigt nav för hjälp

Området där FN:s flyktingorgan, UNCHR, har sitt transitcenter ligger i sydvästra Ukraina, strax vid gränserna mot Slovakien och Ungern. Det är en region som hittills inte drabbats lika hårt av kriget som andra delar av landet men som ändå påverkas mycket. Enligt UNHCR är regionen överbefolkad med människor som har flyttat på sig inom Ukraina. Hotell och privata boenden är fulla och det är svårt att finna tillfälliga boenden. Transitcentret är uppbyggd i en bilfabrik som stoppade tillverkningen när covid kom. Nu är lokalerna där bilarna tillverkades tömda för att byggas om och fungera som transitcenter. Där finns även lagerlokaler som i dagsläget används till att lagra och köra in och ut biståndsmaterial, bland annat har Röda Korset mellanlagring där. UNHCR bygger 5 stora tält som är 10 gånger 34 meter utöver MSB:s 20 tält och ytterligare småtält.

Enligt UNHCR var MSB den första av organisationerna som stöttar UNHCR på plats i området. Insatspersonalen, som citeras nedan och som av säkerhetsskäl fått fingerade namn, berättar att UNHCR var mycket tacksamma och stöttande för MSB:s hjälp på plats. Det MSB:s personal behövde hjälp med för att arbetet skulle löpa på fixade de. Även den inhemska befolkningen var hjälpsamma och de fick mycket support därifrån.

– Jämfört med andra insatser så var det nu andra förutsättningar, det är ett välfungerande land förutom att det är krig. En konstig känsla. Just infrastruktur och allt annat är ju lite grann som hemma, säger Karl.

Skola och teater ger barn hopp

I fabriksbyggnaden närmast plasten där MSB:s personal arbetade med att bygga upp tälten bodde det cirka 75 personer; barn, kvinnor och en del män. En situation som skapade många intryck under de 10 dagar personalen var på plats.

– Vi pratade med en kvinna som kände fabrikschefens fru och som hade tagit sig dit och engagerat sig. Hon var utbildad projektledare så hon hade blivit ombedd att komma dit och styra upp aktiviteter för barnen, så hon ordnade skola för dem, berättar Karin.

En privatskola i Kiev hade skickat Ipads och annat som kunde behövas, som användes i undervisningen. För insatspersonalen visades också bilder på när projektledaren hade med sig en projektor så att en idrottslärare på en annan ort kunde ha idrottslektioner med barnen.

– Två teaterlärare, en man och en kvinna, fanns också där, så barnen hade teater också några gånger i veckan. Det är sådant som fastnar i minnet att få höra, fortsätter Karin.

Olika erfarenheter men samma drivkraft

Gruppen som reste hade olika lång erfarenhet av tidigare insatsarbete. Ändå är ingen situation den andra lik och alla påverkades olika av situationen de nu befann sig i. Men drivkraften är den samma och varje insats lämnar starka intryck.

– Jag är ju så fokuserad på jobbet tycker jag när man är ute. Jag har varit på Haiti under jordbävning, det var ju egentligen en väldigt stor grej men man är ju så fokuserad på det man gör så man tänker inte så mycket på det just då. Det är först efteråt när man kommer hem som jag ser det, berättar Mats som varit iväg på flertalet insatser.

Karin, påpekar att eftersom just den här konflikten på olika sätt är så otroligt uppmärksammad, så blir en skillnad;

– Jag har inte varit iväg på så många insatser tidigare men jag tycker nog att den här känns annorlunda, eller snarare mer, jämfört med andra ställen, säger hon.

Gänget vi pratar med beskriver att man bör vara flexibel, kunna rucka på rutiner och inte vara en utpräglad så kallad ”sju till fyra-” person” för att passa som insatspersonal. Man behöver gilla att slita, vara uthållig, tålig, social och tycka om att arbeta i grupp. Inte alla som har dessa egenskaper åker ut i fält, så vad är det som gör att en del människor reser till krigs-och katastrofdrabbade länder? Vad driver dem och varför är det viktigt? Det samstämmiga svaret vi får är för att de vill kunna göra skillnad. Det är oftast det som det handlar om.

– Många av oss kommer från blåljusyrket också så det sitter väl kanske lite i våra gener att hjälpa andra. Att kunna hjälpa och göra skillnad, säger Rolf och Mats fyller på; 

– Så blir det lite gift också, har man varit ute en gång så vill man ut igen. Det är en annorlunda miljö. Det är ett hjälpbehov och lite äventyr om man nu får säga så, men det är nog lite så.

Flyglarm i mobilen

Det pågående kriget märktes inte allt för mycket i området bortsett från de människor de såg på flykt. De berättar att det gick flyglarm ibland. Transitområdet är stort och det var inte överallt som flyglarmen hördes. Efter ett par dagar fick de hjälp av en man som varit IT-chef på fabriken. Han visade dem en app som berättar om när och var flyglarmen går, som de laddade ned och använde. Ett par lokala brandmän förklarade senare att när det skjuts raketer norrifrån, drivs flyglarmet i en korridor söderut genom landet. Eftersom det är svårt att säga var raketen kan landa blir det ett ganska stort område där larmet går. Närmaste ställe som bombades under tiden MSB:s insatspersonal var där var cirka 25 mil bort. Blir man inte rädd då?

– Det handlar mest om en varseblivning egentligen, man vet ju om att riskerna finns där. Man taggar kanske till på ett annat vis men vi hade ju rutiner och planer för hur vi skulle te oss när flyglarmet gick, berättar Karl.

Om kriget i Ukraina fortsätter och behoven kvarstår av bland annat insatspersonal från MSB, kommer de då att åka tillbaka till Ukraina? Svaret vi får visar på just den vilja de nämnt tidigare, viljan att få hjälpa till och kunna göra skillnad.

– Vi hoppas det.

Fakta om MSB:s insats

MSB bistod med 20 tält och 200 sängplatser, en hygienmodul med 4 duschar och 4 toaletter. Elverk, komplett uppsättning tält med inredning 10 sängplatser och stolar och bord i varje tält. Tälten är en del i UNHCR:s transitcenter i Ukraina nära gräsen till Ungern för internflyktingar som ska bo där i en eller två nätter innan de slussas vidare till annat boende. När MSB:s personal lämnade centret var den inte i drift ännu. Insatsen pågick i 3 veckor totalt med 10 dagar på plats samt förberedelse och hemkomst. Arbetet skedde på plats i Ukraina men personalen övernattade i Ungern. Insatsen finansierades av Sida och EU.