Hoppa över navigering, hoppa direkt till textinnehållet Hoppa till navigeringen Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Webbkarta Sökfunktion Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakt

Välkommen till MSB! Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt samt för statistik. Om du fortsätter, utan att ändra dina inställningar, så godkänner du att cookies från msb.se används.
Läs mer om kakor och hur vi använder dem samt hur du kan ändra dina inställningar

 Charles Frisby tror att katastrofen i Brazzaville kan leda till skärpta internationella regler för lokalisering av stora vapenlager. I dag finns de alltför ofta centralt placerade i större städer.

"Explosionerna i Brazzaville kan skärpa reglerna för vapenlager”

Tipsa om artikeln
Publicerad: 2012-08-24 kl. 13:18
Engelsmannen Charles Frisby har samordnat de stora internationella resurser som kommit till Brazzaville. Han fanns på plats från 5 mars, dagen efter de förödande explosionerna.
Frisby tillhör UNMAS, United Nations Mine Action Service. Han har tillbringat mycket tid på skadeområdet i Brazzaville och i det samordningscenter som inrättades i lokaler tillhörande Republiken Kongos militär.

– Redan efter två månaders arbete här så hade styrkorna tagit hand om och förstört mer än 50 ton ammunition. Det var mycket stora kvantiteter explosivt materiel som detonerade den 4 mars, men också stora mängder ammunition som aldrig exploderade, utan blev liggande på området, ja en hel del hamnade till och med längre bort, i bebyggelse, säger Charles Frisby.
 
Detta betongskelett var det enda som återstod av en kyrka som fanns på området. Enligt uppgift hade många samlats på söndagsmorgonen för gudstjänst.

Brazzaville en väckarklocka?

I egenskap av internationell expert inom minhantering har Charles Frisby upplevt en del, men aldrig något som liknar det som hände i Brazzaville.

– Det här är med råge den största explosion jag konfronterats med under hela min professionella karriär. Jag har talat med många andra som besökt stora skadeplatser och de säger samma sak. Förstörelsen är helt enkelt enorm.

Att förvara stora mängder bomber, raketer och ammunition centralt i en huvudstad verkar från ett förebyggande perspektiv inte särskilt begåvat. Militären efterfrågar ofta central lokalisering för bland annat administration och förläggning. Att ha vapenförråden ute på landsbygden anses innebära risker att vapnen kan hamna i ”fel händer”. Därför har allt samlokaliserats centralt och därmed nära tät bebyggelse.

– Detta är inte unikt för Brazzaville. Så här ser det ut i en rad andra stora städer, det har jag fått veta från pålitliga källor. Det vi kan göra är att identifiera liknande risker i andra länder och informera ländernas regeringar om vad som kan hända, säger Frisby och tillägger:

– Jag tror att händelsen i Brazzaville kan bidra till ett uppvaknande och att det kan bli lättare att få genomslag för de riktlinjer för lagring av konventionella vapen som FN utvecklat i samarbete med flera partners, The International Ammunitions Technical Guidelines.

Imponerad av MSB:s bredd

Charles Frisby är mycket nöjd med hur samarbetet med MSB har fungerat i Brazzaville. Just bredden i MSB:s utbud har gjort intryck på Frisby.

– Det är en sak att ha minröjningspersonal som är operativ på ett kontaminerat område. MSB har sådan kapacitet, men det har även en rad andra organisationer. Här i Brazzaville har MSB framför allt fått en övergripande roll med att följa upp de andra organisationernas operativa arbete och säkra så att arbetet utförs enligt internationella standarder.

– På detta sätt har MSB bidragit mycket konstruktivt. När MSB dessutom svarar för den medicinska samordningen av röjningsarbetet, bidragit med IMSMA-officerare för registrering av utfört arbete samt under ett senare skede kommit på plats med den otroligt effektiva bepansrade hjullastaren, ja då förstår alla att MSB haft en nyckelroll i det svåra arbetet med att röja upp och säkra det stora skadeområdet.
 
Tre MSB-are, som symboliserar en del av bredden i MSB:s minhanteringsresurser, från vänster team leader Curt Näslund, Medical coordinator/Mine medic Karin Hugelius och Kerstin Oldgren Degerman, som avlöste Hugelius i maj.
 
UNMAS hoppades i våras att huvudelen av arbetet skulle vara avslutat sex månader efter explosionen, alltså i månadsskiftet augusti/september.
 
Men i början av augusti återstod fortfarande relativt stora områden som inte hunnit genomsökas och därför har UNMAS begärt och fått klartecken för fortsatt stöd året ut från MSB. Det gäller framför allt den bepansrade hjullastaren med personal (en operatör/instruktör och en EOD-expert).
 
Text och foto: Stig Dahlén
 
Det finns stora områden att röja, inte minst för att säkerställa att oexploderad ammunition hittats och bortförts. Både nära epicentrum och längre ut, i den skadade bostadsbebyggelsen.

  
 
 
Kontakt:
No such user