Hoppa över navigering, hoppa direkt till textinnehållet Hoppa till navigeringen Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Webbkarta Sökfunktion Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakt

Välkommen till MSB! Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt samt för statistik. Om du fortsätter, utan att ändra dina inställningar, så godkänner du att cookies från msb.se används.
Läs mer om kakor och hur vi använder dem samt hur du kan ändra dina inställningar

Frågor och svar vindkraftverk

Tipsa om artikeln
Här finner du frågor och svar gällande räddningsinsats och vindkraftverk.
 

1. Är det räddningstjänst att ta ner en person från ett vindkraftverk till marken om denne är skadad eller sjuk?

Ja det är räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) under förutsättning att alla fyra kriterierna i lagen är uppfyllda.  Ofta torde kriterierna vara uppfyllda om det inte går att ta ner den skadade genom hiss eller genom att bära ner personen på bår via trappor. Att fira ned en person torde normalt sett vara att betrakta som räddningstjänst och inte sjuktransport. Se även punkt 3. 

2. Kan man ålägga ägare/innehavare att ha planering och resurser för att ta hand om skadad/sjuk person som skall tas ner till marken?

Ja, enligt 2 kap 2 § LSO är "Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand". Exempel på sådan utrustning skulle kunna vara utrustning för att kunna fira ned en skadad person från tornet.
 
Även arbetsmiljölagen ställer krav på ägare/innehavare. Arbetsmiljölagen har ett vidare tillämpningsområde än räddningstjänstlagen och markerar på ett tydligt sätt arbetsgivarens ansvar för den personal som arbetar på ett vindkraftverk med byggnation eller service.
 
I arbetsmiljölagen finns t.ex. regler om arbetsmiljöns allmänna utformning och om personlig skyddsutrustning. Genom arbetsmiljölagens regler kan således krav komma att ställas på utrymningsmöjligheter från maskinrummet i kraftverket och skyddsutrustning av olika slag för att passa de olycksrisker som finns i samband med såväl byggande som underhåll av kraftverken.
 
Arbetsmiljöverket har i ett antal föreskrifter reglerat utrustning och arbete vid hög höjd. I föreskrifterna regleras arbetet företrädesvis med generella ordalag för att passa in på flertalet arbetstillfällen på hög höjd. En särskild föreskrift riktad mot vindkraftverk eller räddning på hög höjd finns ej.  

3. När övergår ansvaret från sjukvårdshuvudmannens ansvar till räddningstjänstens beroende på den skadade/sjuke personens belägenhet?

Genom förarbetet till LSO (prop 2002/03:119 s 82-84)  förtydligas att alla sjuktransporter oavsett var de äger rum, på väg, i terräng, med flyg eller med båt är att betrakta som sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårdslagen och därmed inte kan utgöra kommunal räddningstjänst.
 
Vid olycksfall eller svår akut sjukdom som inträffar i ett vindkraftverk kan det hända att det inte är möjligt att komma intill den hjälpbehövande med transportmedel eller med en normal bår. Den skadade måste då tas ut ur eller ned ifrån vindkraftverket med hjälp av särskild utrustning. I sådana fall kan det vara kommunal räddningstjänst att ta ner den skadade från vindkraftverket.  

4. Om det är räddningstjänst. Kan det anses tillräckligt om kommunen har ett avtal, att man har räddningspersonal på plats inom 1, 2, 3, 4 eller 5 timmar?

Kommunens behov av kompetens och tillgängliga resurser avgörs av riskbilden i den enskilda kommunen. Om nyetablering av industri, t.ex. vindkraftverk, således påverkar riskbilden ökar kravet på kommunen. Kommunen måste också enligt LSO kunna påbörja en insats inom godtagbar tid samt kunna genomföra den på ett effektivt sätt.
 
Om en kommun inte anser det rimligt att skaffa sig egen kompetens och resurser för höghöjdsräddning kan kommunen t.ex. samverka med andra kommuner med liknande behov. LSO uppmanar också kommunerna till sådan samverkan.
 
Om en kommun vare sig ensam eller genom samverkan anser sig kunna skaffa behövig kompetens och resurser kan man avtala med privata utförare om hjälp. Grundkraven i LSO om insats inom godtagbar tid och effektiv insats gäller dock även då. 

5. Kan en vindkraftspark eller enskilt vindkraftverk klassas som "2 kap 4 §" för att därigenom lägga ett större ansvar på ägare?

Nej, enligt MSB:s uppfattning bör inte sådan verksamhet som består i själva driften av ett vindkraftverk innebära sådana allvarliga skaderisker för människor och miljö att denna verksamhet omfattas av bestämmelserna i 2 kap 4 §.
 
För att en anläggning överhuvudtaget skall omfattas av kraven i 2 kap 4 § skall länsstyrelsen först i särskilt beslut ha fastslagit att anläggningen medför sådan fara för olycka som bestämmelsen avser. Länsstyrelsens beslut i sådant ärende får överklagas.  

6. Har MSB någon uppfattning om vad som kan krävas ur säkerhetssynpunkt av den som äger eller uppför ett vindkraftverk?

Se svaret på fråga 2. 

7. Hur gör man i andra länder där vindkraftverk är vanligare? Har MSB någon omvärldsbevakning?

MSB har ingen omvärldsbevakning när det gäller ansvar och lagstiftning avseende vindkraftverk.  Det är inte särskilt relevant eftersom förutsättningarna i lagstiftning och ansvarsförhållande varierar från land till land. 

8. Vilka krav kan man ställa på ägarna gällande kostnader för utrustning, utbildning samt återkommande övningar?

Att ange exakta krav kan inte göras, men enligt 2 kap 2 § LSO är "Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand".
 
Bestämmelsen avser främst att täcka åtgärder som avser brand men det är ett uttryckligt krav att ägare eller nyttjanderättsinnehavare också skall hålla utrustning för livräddning vid andra olyckshändelser än brand. Exempel på sådan utrustning kan vara redskap som gör det möjligt för personer att ta sig ur byggnader eller anläggningar. Kraven på åtgärder enligt bestämmelsen gäller i den mån det kan anses skäligt att vidta åtgärderna. Faktorer som lång utryckningstid för samhällets räddningstjänst eller andra räddningsstyrkor och behov av speciell utrustning talar här för att ägaren eller nyttjanderättsinnehavaren av vindkraftverken har ett större ansvar än annars. Av särskilt intresse torde vara sådan utrustning som krävs för att möjliggöra att man tar ner svårt skadade från vindkraftverkets maskinhus.
 
Även arbetsmiljölagen ställer krav på ägare/innehavare. Arbetsmiljölagen har ett vidare tillämpningsområde än räddningstjänstlagen och markerar på ett tydligt sätt arbetsgivarens ansvar för den personal som arbetar på ett vindkraftverk med byggnation eller service. I arbetsmiljölagen finns t.ex. regler om arbetsmiljöns allmänna utformning och om personlig skyddsutrustning. Genom arbetsmiljölagens regler kan således krav komma att ställas på utrymningsmöjligheter från maskinrummet i kraftverket och skyddsutrustning av olika slag för att passa de olycksrisker som finns i samband med såväl byggande som underhåll av kraftverken. Arbetsmiljöverket har i ett antal föreskrifter reglerat utrustning och arbete vid hög höjd. I föreskrifterna regleras arbetet företrädesvis med generella ordalag för att passa in på flertalet arbetstillfällen på hög höjd.
 
Vad gäller utformningen av vindkraftverken som sådana kan även plan- och bygglagen och andra byggregler komma att tillämpas.  

9. Tillgänglighet vid vindkraftparker. Kan man vid parker där endast en väg in i området ställa krav på att det skall finnas två infarter? Detta för att undvika t.ex. nedfallande is vid isproblem.

Tillgänglighet för räddningsinsatser mm ( tex sjukvård, polis) bör hanteras vid etablering och planering av vindkraftverk och vindkraftsparker. LSO ger dock inget stöd för sådana krav.  Krav på tillgänglighet till objekten och området vid speciella risksituationer som isfall bör vägas in i en samlad bedömning och hanteras och bevakas i de processer som sker för olika tillstånd enligt miljöbalken eller plan- och bygglagen.    

10. Kommunikation med vindkraftparkerna. Kan man ställa kravet på att de skall ingå i Rakel? Detta för att ge en snabb och säker kommunikation i händelse av en insats samt då t.ex. kunna begära nödstopp av vindkraftparkerna.

Stöd för att kräva kommunikationsutrustning finns inte med mindre än att vindkraftparkerna beslutas vara en ”farlig verksamhet” enligt LSO 2 kap 4 §. Något lagstöd för att kräva tillgång till just Rakelsystemet finns dock inte.  Däremot är det viktigt att räddningstjänsten gör en samverkansanalys för att utvärdera behovet av samverkan.
 

 

11. För att förebygga utökade problem i händelse av skogsbrand, kan man ställa krav på förebyggande åtgärder eller förebyggande insatsplanering? Mot vem skall i så fall ställas kravet? Markägaren eller ägaren av vindkraftparken?

Enligt 2 kap 2 § LSO kan brandförebyggande åtgärder bara krävas för byggnader och anläggningar. Det finns ingen möjlighet att med stöd av LSO ställa något brandförebyggande krav för skogsområden eller vegetation i vindkraftverkens närhet. MSB anser inte heller att det är möjligt att med stöd av LSO rikta krav på åtgärder i vindkraftverken med hänvisning till att skogsbränder utgör en fara för verken och deras personal.

 
Om kommunen riktar krav på brandskyddsåtgärder i vindkraftverken som sådana kan kraven riktas mot verkens ägare eller nyttjanderättshavare enligt samma principer som gäller för brandskydd i annan bebyggelse.
               
När förutsättningarna för räddningsinsatser ändras som i ert fall när etablering sker av vindkraftverk eller vindkraftsparker är det kommunens ansvar att anpassa och uppdatera insatsplaneringen i kommunen. Detta bör givetvis ske i dialog med berörda markägare och övriga som berörs som ägare eller driftansvariga av vindkraftverken.
 
Om det behövs varaktiga anordningar för räddningstjänst som till exempel vattenreservoarer eller rör kan räddningstjänsten placera dessa på annans mark enligt LSO 6:5.
  
 
Publicerad: 2011-06-09 kl. 13:16
Kontakt:
No such user