Hoppa över navigering, hoppa direkt till textinnehållet Hoppa till navigeringen Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Webbkarta Sökfunktion Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakt

Välkommen till MSB! Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt samt för statistik. Om du fortsätter, utan att ändra dina inställningar, så godkänner du att cookies från msb.se används.
Läs mer om kakor och hur vi använder dem samt hur du kan ändra dina inställningar

Skumvätskor och tillsatsmedel

Tipsa om artikeln
Skumvätskor används ofta i situationer där vatten inte är tillräckligt som släckmedel. Skum består framför allt av vatten, skumbildare och gas. Ibland används också tillsatsmedel utan inblandning av gas.

Det är viktigt att skilja på skum för klass A- och klass B-bränder, även om sorterna vid användning kan se lika ut. A-skum är avsett för släckning av fibrösa material, som till exempel trä. B-skum är avsett för bekämpning av brand i vätskor, där vatten riskerar att sjunka igenom bränslet utan att släcka.

Skumvätskor och tillsatsmedel förekommer av många olika fabrikat och innehållet kan skilja sig åt mellan olika leverantörer. Sättet att dosera kan skilja sig avsevärt mellan olika skumtyper. Skumvätskan kan även fungera på olika sätt tillsammans med andra släckmedel eller tillsatser. Därför är det viktigt att ha en beskrivning av relevant data för aktuell skumvätska vid alla skumvätsketankar.

Läs mer om klassificering av bränder

Rekommendationer för hur användningen av brandsläckningsskum kan minska

Skumvätskors egenskaper

Det finns många sorters skum och tillsatsmedel, med delvis olika egenskaper och användningsområden. De olika sorterna kan inte blandas med varandra.

En vanlig ingrediens i släckskum är olika former av tensider, vilka är uppbyggda av en hydrofob (vattenskyende) och en hydrofil (vattenälskande) del. Att en tensid är både hydrofil och hydrofob gör att den blir ytaktiv, dvs. den trivs i gränsytor mellan olika faser. I släckskum utnyttjas det faktum att vattnets ytspänning sänks.

Vid klass A-bränder fungerar skumvätskeinblandning och tillsatsmedel just genom att ytspänningen hos vatten sänks. Därmed kan vattnet lättare tränga in i fibrösa material. Även en mycket liten procentuell inblandning av skumvätska ger en stor sänkning av vattnets ytspänning.

Även vid klass B-bränder kan ytspänningssänkningen utnyttjas. Med hjälp av filmbildande ämnen kan vätskan som dräneras ut ur skummet fås att flyta ut som en tunn film över en bränsleyta. Filmen förstärker skummets förmåga att snabbt flyta ut för att kväva och kyla branden, en väsentlig egenskap när man släcker vätskebränder. För att åstadkomma den filmbildande effekten använder man olika organiska fluorföreningar, där den numera förbjudna PFOS är mest känd. Att denna typ av skum används vid vätskebränder är förklaringen till varför PFOS särskilt återfinns där flygplatsbrandkårer har övat. Den filmbildande effekten är orsaken till att dessa skumvätskor ofta benämns "Aqueous Film Forming Foam" (AFFF).

Om alkoholhaltiga bränslen är inblandade kan särskilt alkoholbeständigt skum krävas.

Skumtal

En viktig egenskap som avgör skumvätskans användningsområde är skumtalet som beskriver hur mycket skummet utvidgas. Tre huvudtyper förekommer:

Lättskum

Den här skumtypen har ett högt skumtal vilket innebär att man får ut stora mängder skum ur små mängder vatten. Volymen blir stor, men kastlängden inte mer än några meter.

Mellanskum

Tätheten i mellanskummet är större än i lättskummet. Det gör att man får ut en mindre mängd skum per vattenmängd. Kastlängden är större än för lättskum, cirka tio meter.

Tungskum

Tungskum är ett kompakt skum som bildar ett skumtäcke som endast är några decimeter tjockt. Det har ett lågt skumtal. Kastlängden är upp mot tjugofem meter och skummet används mot kraftiga och intensiva bränder.

Skumvätskors begränsningar

Vissa bränder kan inte släckas med vattenbaserat skum. Det gäller t.ex. metallbränder och bränder i kemikalier som reagerar med vatten. Vätskor med en kokpunkt över 100°C är också svåra att släcka med skum.

Risker med skumvätskor

Varje leverantör som för yrkesmässigt bruk överlåter en kemisk produkt som klassificerats som farlig ska tillhandahålla ett säkerhetsdatablad för produkten. Där beskrivs bland annat produktens innehåll och risker med produkten. Produkter kan dock innehålla små mängder av ämnen som inte behöver redovisas i säkerhetsdatabladen. Detta beror på att deras koncentration är så låg att de inte bidrar till produktens totala klassificering. Produkter som i sin helhet inte klassificerats som farliga behöver inget säkerhetsdatablad. Även dessa kan innehålla låga koncentrationer av farliga ämnen.

Personskador

Även om få skumvätskor är klassade som hälsofarliga bör man iaktta försiktighet eftersom skumvätska vid kontakt med huden löser hudfetter och kan ge upphov till infektion och allergiska reaktioner.

Skum är elektriskt ledande, varför samma försiktighetsåtgärder som vid vattensläckning måste iakttas vid arbete nära strömförande anläggningar. Ju lägre skumtal, desto bättre är den elektriska ledningsförmågan.

Att fylla ett utrymme med lättskum innan utrymningen är klar, innebär att utrymningen hindras och att andningen försvåras. Personer som blivit instängda i lättskum och förlorat orienteringsförmågan har svårt att utrymma.

Miljöskador

Huvudkomponenterna i många moderna skumvätskor är ofta glykoler/glykoletrar och tensider. Glykoler och glykoletrar är lätt nedbrytbara vid rumstemperatur men nedbrytningen går långsammare vid lägre temperaturer. Att de är lätt nedbrytbara innebär dock inte att de inte kan orsaka skador, eftersom nedbrytningsprocessen kräver stora mängder syre. Tensiders nedbrytbarhet är starkt temperaturberoende. Tensider är ofta toxiska och påverkar vattenlevande organismer. Fluortensider är tensider som är helt eller delvis fluorerade. Detta gör dem svårnedbrytbara och ofta starkt toxiska. De används i låga halter i skumvätskor, men är en viktig orsak till att skumvätskor är problematiska ur miljösynpunkt. Ett exempel på fluortensid är PFOS, som numera är förbjuden.

PFOS har i skumvätskor till stor del har ersatts med fluortelomerer. En del av dessa kan troligen brytas ned till bland annat PFOA som är extremt svårnedbrytbart och bioackumulerande.

Många skumvätskor innehåller också små mängder av andra tillsatsmedel som är svårnedbrytbara och som finns kvar och lagras i miljön. Även om koncentrationerna kan vara låga av denna typ av ämnen kan de utgöra ett allvarligt problem, eftersom de finns kvar i det biologiska systemet under lång tid.

Skumvätskor kan i många fall också påverka egenskaperna hos andra ämnen. Vissa skumvätskor kan lösa upp olja till en emulsion som sedan inte går att skilja av med en oljeavskiljare. En sådan emulsion kan vara mer giftig för vattenlevande organismer än ursprungsprodukterna var för sig.

Även en mycket liten inblandning av skumvätska ger en kraftig sänkning av ytspänning i vatten. För vissa typer räcker det med 0,1 % inblandning. En utspädning kräver alltså oerhört stora mängder vatten.

Egendomsskador

Skumvätskor och det färdiga skummet består till stor del av vatten. De skador som skum kan orsaka på materiel är därför till stor del vattenskador. Den tid materialet varit utsatt påverkar givetvis men också skumtalet. Ett tungskum (lågt skumtal) ger i allmänhet svårare skador än ett lättskum (högt skumtal).

Ofta ger skum mindre egendomsskador än användning av rent vatten, eftersom man därigenom kan minska den totala vätskevolymen.

Skumvätskor kan också orsaka korrosion på metalldelar.

Publicerad: 2014-09-11 kl. 13:51 | Senast granskad:2016-09-12 kl. 16:56
Kontakt:
No such user

Vatten och andra släckmedel
Antal