Hoppa över navigering, hoppa direkt till textinnehållet Hoppa till navigeringen Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Webbkarta Sökfunktion Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakt

Välkommen till MSB! Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt samt för statistik. Om du fortsätter, utan att ändra dina inställningar, så godkänner du att cookies från msb.se används.
Läs mer om kakor och hur vi använder dem samt hur du kan ändra dina inställningar

Landhöjning

Tipsa om artikeln
Under istiden var norra Europa täckt av ett 2 till 3 kilometer tjockt istäcke. Inlandsisens tyngd tryckte ner jordskorpan, och när isen smälte strävade jordskorpan efter att återta sitt ursprungliga läge – landet höjde sig. Denna landhöjning pågår än idag.
När inlandsisen smälte täcktes stora delar av den nedpressade jordskorpan av havet. Den högst belägna strandnivån efter istiden kallas Högsta Kustlinjen (HK). Allra högst, ca 286 m över nuvarande havsnivå, ligger HK vid Skuleskogen vid Ångermanlandskusten. Därifrån sjunker HK både norrut och söderut samt mot inlandet. Längst i söder ligger HK nära nutidens kustlinje. Områden som tidigare legat under havets nivå har successivt "lyfts" över havsnivån.
 Generaliserad Sverigekarta över områden som ligger under och över högsta kustlinjen.Generaliserad Sverigekarta av nuvarande landhöjning i mm per år.
Kartan till vänster: Generaliserad karta över områden som ligger under och över högsta kustlinjen.
Kartan till höger: Generaliserad karta av nuvarande landhöjning i mm per år.
 
Eftersom istäcket var mäktigast i Skandinaviens centrala delar är landhöjningen störst där. Idag höjs jordskorpan ca 2 mm/år i Göteborgstrakten, ca 4 mm/år i Mälardalen och ca 9 mm/år i Norrbottens kustland. I södra Skåne sker idag en landsänkning med ca 1 mm/år. Landsänk­ningen i söder innebär ökad erosion och landförlust.
 
Allteftersom landhöjningen har fortgått har älvar, åar och bäckar grävt sig allt djupare ned i jorden. Stabiliteten för slänterna har därmed försämrats främst genom förändrad topografi, ökad ytvattenerosion och ökad grundvattenströmning. Landhöjningens stabilitetsförsämrande inverkan motverkas dock till en del genom lägre portryck (sänkt grundvattennivå) och därigenom förbättrad hållfasthet i jorden.

Sveriges högst belägna klapperfält med strandvallar, ca 260 m ö h. Högklinten, Mjällom, Ångermanland. Bottenhavet skymtar i bakgrunden. Foto C Fredén, SGU, 1999 
 Sveriges högst belägna klapperfält med strandvallar, ca 260 m ö h. Högklinten, Mjällom, Ångermanland. Bottenhavet skymtar i bakgrunden.
Foto: C Fredén, SGU, 1999
Publicerad: 2010-08-10 kl. 10:42 | Senast granskad:2017-06-13 kl. 10:57
Kontakt: Enheten för brand- och olycksförebyggande arbete
Ansvarig för informationen
För informationen om skred och ras svarar tre myndigheter:
 
Statens geotekniska institut 
 
Sveriges geologiska undersökning 
 
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap