Hoppa över navigering, hoppa direkt till textinnehållet Hoppa till navigeringen Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Webbkarta Sökfunktion Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakt

Välkommen till MSB! Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt samt för statistik. Om du fortsätter, utan att ändra dina inställningar, så godkänner du att cookies från msb.se används.
Läs mer om kakor och hur vi använder dem samt hur du kan ändra dina inställningar

Metoder för att begränsa skador vid höga flöden

Tipsa om artikeln
Vilka konsekvenser en översvämning medför är i högsta grad beroende på när i tiden åtgärder vidtas. Vilka åtgärder som ska genomföras och när är specifikt för varje enskild kommun. Ett viktigt verktyg för kommunens planering är en samordnad riskhantering.
Böcker
I riskhanteringsprocessen ingår delmoment som riskidentifiering, riskvärdering och begränsning av konsekvenser genom skadebegränsande åtgärder. Dessutom är uppföljning av arbetet och riskkommunikation till politiker, allmänhet, företag och organisationer viktiga delar.
 
Här finner du olika sätt att begränsa skador vid höga flöden.
 
 
 
 
 
 
 

Permanent vallPermanent invallning

Lågt liggande fastigheter kan riskera att drabbas av översvämningar av flera orsaker, som till exempel
  • tillfälligt stopp i spillvatten- och/eller dagvattenledningar
  • strömbortfall eller pumphaverier vid avloppspumpstationer
  • häftiga regn som medför överbelastning och uppdämning i avloppsnäten
  • intensiv snösmältning
  • höga vattenstånd i sjöar, åar, diken etc kan medföra inströmning i fastigheter genom till exempel ledningssystem för avlopp och dagvatten.
Inom områden som återkommande drabbas av översvämningar kan en permanent vall vara det enklaste sättet att skydda sig. Vid anläggande av en permanent invallning är det viktigt att ha kontroll över tänkbara orsaker till läckage genom vallen. Annars kommer man snart att, enligt principen kommunicerande kärl, ha lika högt vatten innanför som utanför vallen.
 
Den vanligaste orsaken till läckage är dagvatten- och andra ledningar som mynnar i vattendraget utanför vallen. För att slippa läckage genom sådana ledningar bör dessa förses med backventiler eller manuella avstängningsanordningar. En instruktion bör finnas om när avstängning ska ske och vem som ansvarar för den.
 
För att inte äventyra vallarnas fortbestånd är det viktigt att välja rätt byggteknik och material. Vallarna ska erosionsskyddas ända upp till nivån för det högsta förväntade flödet och stabilitetsförhållandena bör beaktas.
 
En permanent vall kan innehålla stora mängder jordmassor och kan på så sätt bli en relativt ”tung konstruktion”, vilket i sin tur kan påverka stabilitetsförhållandena på den platsen. Om vallen anläggs i ett område som är känsligt för sättningar kan den höga vikten göra att vallen sjunker när marken sätter sig.

Temporär vallbyggnation

För att minska skadeverkningarna vid en översvämning kan tillfälliga vallbyggnationer vara nödvändiga. Tillfälliga barriärer kan antingen komplettera eller ersätta permanenta vallar. Val av metod och teknisk lösning beror främst på följande faktorer:
  • Förväntad vattennivå
  • Materialtillgångar inom ett rimligt avstånd från den översvämningshotade platsen
  • Grundläggningsförhållanden
  • Omfattningen på den tänkta invallningen

Sandsäcksinvallning med jordtätningSandsäcksinvallning

Att fylla och stapla säckar med sand är ett vanligt sätt att bygga en invallning. Säckar av olika storlekar kan med fördel användas och kombineras i olika formationer beroende på önskad stabilitet, täthet och dämningsnivå.
 
Skyddsvallar av sandsäckar kan göras ett par meter höga och höjas vid behov.
 
För att säckarna ska ”låsa sig” och i möjligaste mån skapa en homogen, tät vall med ett minimum av hålrum, bör de inte fyllas mer än till cirka tre fjärdedelar. Invallningen kan vid behov tätas med jord och är relativt säker mot inre erosion.

Skyddsvall av fyllnadsmaterialJordvallar

Tillfällig jordvall är ett alternativ om lämpliga fyllnadsmaterial finns inom rimligt avstånd från området som ska skyddas. Vallarna kan till exempel byggas av morän och erosionsskyddas med presenningar eller sten. Ett annat sätt att anlägga vallen är att på uppströmssidan av en sprängstensbank fylla med tätjord som sedan erosionsskyddas. Presenningar kan med fördel användas vid tillfälliga invallningar som skydd mot både inre och yttre erosion.

Pallbarriär (lastpall, stöd och membrankappa)Pallbarriär

En pallbarriär byggs upp av lastpallar (EUR/SJ-pall) som lutas mot stöd av galvaniserad stålplåt. Ett tätt membran, till exempel en presenning, läggs ovanpå lastpallen. Stöden förankras genom friktion och tryck mot marken när pallen lutas och när vattennivån ökar på utsidan.
 
Det läckage som uppträder mellan membranet och marken reduceras genom att membrankanten pålastas med en mindre mängd jord. Kanten kan också grävas ner ytligt. Beroende på förväntad vattennivå, används pallen stående (0,95 meter) eller liggande på kant (0,65 meter). För att konstruktionen ska vara stabil krävs ett relativt plant underlag.
 
Punktlasterna från stöden kan vid svag undergrund behöva reduceras med plattor. Vid en jämförelse med sandsäckar visar beräkningar att en stående lastpall ersätter ca 1,5 ton sand, vilket med 30 kg i varje säck ger 50 säckar.

TubvallTubvall

Tubvallen är en relativt snabb invallningmetod som kan etableras av endast två personer. Vallen består av luftfyllda tuber av förstärkt PVC. På yttersidan tuben finns en plastkappa som tätar mot marken och förankrar konstruktionen genom att vattnets tryck mot kappan håller tuben på plats.
 
På undersidan kappan finns ett dränerande skikt som leder bort underläckande vatten, så att inte några lyftkrafter uppstår.
 
Tubsektionerna kan skarvas ihop rakt eller i valfri vinkel till längre skyddsbarriärer. Dess höjd kan varieras från cirka två decimeter upp till cirka en meter. Metoden ställer inga höga krav på markens bärighet och tuben formar sig efter eventuella små ojämnheter. Markskadorna efter borttagandet av invallningen är relativt små.

Isbommar kan även nyttjas för att under islossningen hålla kvar isen på lugna älvsträckor.Tekniska åtgärder vid isproppar och islossning

Det finns flera tillvägagångssätt för att förhindra isproppar och minska konsekvenserna vid islossning. Åtgärderna kan inriktas på vattendraget, isen eller på att skydda skadeobjekten och är dels av permanent karaktär, dels sådana att de måste upprepas för varje säsong.
 
I det mer akuta skedet av en islossningsperiod är de prognoser för till exempel Torne Älv som produceras varje vår över vårflod och islossning ett viktigt planeringsunderlag.

Åtgärder i vattendrag

Åtgärder i älven innebär att påverka vattenflödet och/eller göra ingrepp i älvfåran. Biflöden kan genom reglering utnyttjas för att dämpa eller skjuta upp vårflodsstarten och därmed även islossningen.
 
Vid opåverkbara isproppslägen (förträngningar vid broar etc) kan förbiledande kanaler minska sannolikheten för översvämningar. Rensning och muddring av älvfåran minskar förutsättningarna för att isproppar ska bildas just där. Muddring vid stoppställen bör utföras med insikt om att problem istället kan uppkomma längre nedströms.

Isen

När iskristaller som bildats i öppna forsar transporteras till lugnare vatten och fryser samman under det fasta istäcket bildas så kallade hängande isdammar. Isdammarna förvärrar situationen vid islossning och kan orsaka isproppar. Genom att underlätta isläggning och på så sätt reducera den öppna vattenytan, och därmed bildandet av iskristaller, kan isdammarnas tillväxt förhindras. Detta kan uppnås med hjälp av isbommar eller fasta anordningar som pirer, stenarmar eller avtrappningar.
 
Den öppna vattenytan kan också minskas genom kravisfällor av olika slag som placeras nedströms forsen (galler, nät, repsystem). För att försvaga isarna inför islossningen och för att påskynda islossningen är det vanligt att sanda och ploga isen. På så sätt kan solen bättre komma åt att smälta den. Sanden påskyndar smältningen eftersom den absorberar solvärme.
 
Har en ispropp redan bildats kan sprängning behöva tillgripas för att få fri passage för vattnet genom ismassorna. Vid sprängning måste man beakta risken att hela isproppen lossnar och tillsammans med isblock skapar en flodvåg som kan orsaka stora skador nedströms. Isbrytning och sågning kan användas i älvmynningarna för att minska risken att isen brötar sig vid islossning.
 
Publicerad: 2009-11-27 kl. 16:33
Kontakt: Enheten för brand- och olycksförebyggande arbete
Vägledning för översvämnings- kartering av vattendrag
Antal
 
Nyheter Naturolyckor