Hoppa över navigering, hoppa direkt till textinnehållet Hoppa till navigeringen Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Webbkarta Sökfunktion Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakt

Välkommen till MSB! Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt samt för statistik. Om du fortsätter, utan att ändra dina inställningar, så godkänner du att cookies från msb.se används.
Läs mer om kakor och hur vi använder dem samt hur du kan ändra dina inställningar

Del 2 Brandfarliga varor

Tipsa om artikeln
Vad är brandfarliga varor? Tillstånd, märkning och dokumentation av explosionsskydd.

Innehåll Del 2 A

Innehåll Del 2 B

Brandfarliga varor

Till brandfarliga varor räknas brandfarliga gaser, brandfarliga vätskor och brandreaktiva varor.

Brandfarliga gaser

Brandfarliga gaser är gaser som kan antändas i luft vid normala förhållanden (20 °C, 1 atm).
Exempel på brandfarliga gaser är metan (biogas, naturgas, LNG), vätgas, propan, butan och acetylen (gasol är en blandning av propan och butan).

Brännbarhetsområde

Brännbarhetsområdet anger ett intervall inom vilket en koncentration av en gas i luft kan antändas (vanligtvis räknat i volymprocent). Intervallet ligger mellan en undre och en övre explosionsgräns (LEL och UEL). Vid koncentrationer utanför brännbarhetsområdet (det vill säga under LEL och över UEL) kan gasen inte antändas.
 
 
LEL = undre explosionsgräns, det vill säga den koncentration av en brandfarlig gas i luft under vilken gasblandningen inte kan antändas.
UEL = övre explosionsgräns, det vill säga den koncentration av en brandfarlig gas i luft över vilken gasblandningen inte kan antändas.

Termisk tändpunkt

Ett ämnes termiska tändpunkt är den temperatur vid vilken en het yta kan antända ämnet.
 
Läs mer om föreskrifter med mera för brandfarliga gaser
 

Brandfarliga vätskor

Brandfarliga vätskor är vätskor som har en flampunkt som inte överstiger 100°C. Flampunkten är den temperatur som en vätska minst måste uppnå innan den kan antändas. Är temperaturen lägre innebär detta att vätskan inte avger tillräckligt med ångor. Brandfarliga vätskor delas in i klasser utifrån sin flampunkt enligt följande:
 
Exempel på brandfarliga vätskor:

Brännbarhetsområde

Brännbarhetsområdet anger ett intervall inom vilket en koncentration av vätskans ångor i luft kan antändas (vanligtvis räknat i volymprocent). Intervallet ligger mellan en undre och en övre explosionsgräns (LEL och UEL). Vid koncentrationer utanför brännbarhetsområdet (det vill  säga under LEL och över UEL) kan gasen inte antändas.

 
LEL = undre explosionsgräns, dvs. den koncentration av en brandfarlig vätskas ångor i luft under vilken gasblandningen inte kan antändas.
UEL = övre explosionsgräns, dvs. den koncentration av en brandfarlig vätskas ångor i luft över vilken gasblandningen inte kan antändas.

Slutna kärl med brandfarlig vätska

I ett slutet kärl kan en brandfarlig vätska bilda en brännbar blandning av ånga och luft ovanför vätskeytan. Detta innebär en risk för antändning med explosion som följd. Tabellen nedan visar några exempel på temperaturintervall inom vilka en brännbar blandning kan bildas för vissa vätskor.
 
 
 
När E85 började användas i större skala var en oro att man skulle få en explosiv blandning i E85-cisterner vid i stort sett alla vanliga temperaturer, i värsta fall hela vägen från -35°C och upp till +40°C. Det medförde att man satte upp ganska strikta regler för hur sådana cisterner skulle vara utrustade, till exempel med flamspärrar både på påfyllnings- och avluftningsledningar.
 
Det har visat sig att det är betydligt mindre risker än man antog från början (se diagrammet nedan), men rekommendationerna gäller fortfarande eftersom det finns explosiv atmosfär i cisterner och tankar under en stor del av året.
 
 
 

Termisk tändpunkt

En vätskas termiska tändpunkt är den temperatur vid vilken en het yta kan antända ångor av den brandfarliga vätskan.
 
 

Brandreaktiva varor

Brandreaktiva varor är sådana ämnen, blandningar och föremål som anges i särskilda föreskrifter från MSB.
 
 
 
 
 
 

Tillstånd till hantering av brandfarliga varor

Den som hanterar brandfarliga gaser eller vätskor ska ha tillstånd. Det finns dock undantag, till exempel beroende på mängd (volym).
 

För tillstånd för brandreaktiva varor gäller följande. Mer information finns i respektive föreskrifter.

Väteperoxid

• All tillverkning
• Hantering över 100 liter 20 – 59,9 vikt-%
• All hantering ≥ 60 vikt-%

Organiska peroxider

• All tillverkning, inklusive blandning
• All hantering av Grupp 0 (se SÄIFS 1996:4)
• Vissa typer av hantering i försäljningslokal
• Övrig hantering för mängder över 50 kg, utom för Grupp IV

Ammoniumnitrat

• All tillverkning
• Kemiska processer och mekaniska förfaranden
• Annan hantering för mängder över 10 ton, dock får upp till 100 ton gödsel förvaras utan tillstånd på enskild lantgård

Lågnitrerad nitrocellulosa

Som för brandfarlig vätska Klass 1

Brandfarlig biograffilm

Vid förvaring av mer än 5 kg film

Tillståndsprocessen

Bilden nedan visar ett tänkt dokumentflöde vid en tillståndsprövning av en ny verksamhet. Tidsaxeln delas in i tre delar: Planering, färdigställande och drift.
 
  1. Ansökan med bilagor som beskriver den planerade verksamheten skickas till kommunen.
  2. Kommunen samråder vid behov exempelvis med kommunens byggnadsnämnd (samordning med bygglovsprocessen).
  3. Kommunen begär kompletteringar. Även andra myndigheter kan ha önskemål om kompletteringar, det är därför viktigt att samråd sker i ett så tidigt skede som möjligt.
  4. Verksamhetsutövaren skickar kompletteringar enligt begäran.
  5. Kommunen skickar ett mottagningsbevis till verksamhetsutövaren när kompletta handlingar kommit in. Det är viktigt att mottagningsbeviset skickas utan dröjsmål.
  6. Ett tillståndsbeslut skickas till verksamhetsutövaren innan färdigställande av anläggning inleds, och senast tre månader efter att kompletta handlingar mottagits. Tillståndet kan innehålla villkor. Lagstiftningskrav ska dock inte villkoras i tillståndet. Om kommunen anser att anläggningen ska avsynas innan den får tas i drift ska detta villkoras i tillståndet. Observera att tillståndet ska vara tidsbegränsat.
  7. Verksamhetsutövaren skickar en anmälan om föreståndare (till tillsynsmyndigheten) innan anläggningen tas i drift.
  8. Efter avsyning (om detta villkorats i tillståndet) skickar kommunen ett beslut om vad som ska åtgärdas före driftsättning, alternativt ett skriftligt besked om att anläggningen kan tas i drift.

Tillsyn genomförs av anläggning i drift och minnesanteckningar från tillsynen distribueras.
Vid förnyelse av tillstånd är vanligen:

  • Samråds- och kompletteringsbehovet begränsat,
  • föreståndaren känd,
  • behovet av avsyning begränsat.

I övrigt gäller i princip samma dokumentflöde som vid ett nytt tillstånd.

Märkning av brandfarliga varor

Förpackningar med brandfarliga varor ska märkas enligt CLP-förordningen, blandningar kan dock märkas enligt CLP-förordningen eller KIFS 2005:7.

 

Läs mer om klassificering och märkning

 

Till toppen på sidan/innehållsförteckning

Explosionsskyddsdokumentation

Explosionskyddsdokumentation ska finnas vid hantering av brandfarliga och explosiva varor där explosiv atmosfär kan uppstå, och där beaktansvärd risk för brand eller explosion kan föreligga.

 
Med ”explosiv atmosfär” menas en blandning av luft och brandfarlig gas, ånga eller dimma som kan antändas. Områden där explosiv atmosfär förväntas eller skulle kunna uppstå kallas för klassade områden.


Exempel på vad som kan anses vara ”beaktansvärd risk”:

  • Hantering av klass 1 och 2a-vätskor (det vill säga med flampunkt upp till 30°C) eller uppvärmd vätska.
  • Emissioner/utsläpp/läckage som leder till att brännbarhetsområdet (LEL till UEL) uppnås. Vanligen väljs 25% av LEL som säkerhetsmarginal.
  • En volym explosiv atmosfär med en diameter större än 0,3 m (eller 10 liter).
    Ansvaret för att dokumentationen tas fram ligger på den som ansvarar för hanteringen, det vill säga verksamhetsutövaren. Avsikten med dokumentationen är att spegla ett spann av händelser från normal drift till mindre incidenter, men inte haverier. Haverier beskrivs i annan riskutredning vid behov.

Syfte

Syftet med explosionskyddsdokumentationen är att i första hand förhindra att explosiv atmosfär bildas, och om detta inte går undvika att explosiv atmosfär antänds, samt i sista hand att begränsa skador om en explosiv atmosfär skulle antändas.

Bedömning av risker

Följande behöver bedömas vid framtagandet av explosionsskyddsdokumentationen:

  • Förekommer sådana brandfarliga gaser och vätskor som kan ge upphov till explosiv atmosfär?
  • Var finns öppen hantering, läckage- eller utsläppspunkter som inte går att undvika? Hantering som kan ge upphov till klassade områden är fyllning/tömning, avluftning från säkerhetsventiler eller reglerutrustning, manluckor, ventilbrunnar, fjärrstyrda ventiler samt pumptätningar.
  • Vilken utrustning finns i de klassade områden som bildas? Endast utrustning som behöver finnas där får förekomma inom de klassade områdena.
  • Vilka arbetsmetoder tillämpas för att undvika antändning? Exempelvis hetarbeten, reparationsarbeten, användning av handverktyg, risk för statisk elektricitet.

Bilderna nedan visar två exempel på var klassade områden kan finnas. Till vänster: avluftning från cistern med brandfarlig vätska. Till höger: Filter för naturgas. Filtret byts ut med jämna mellanrum, en liten mängd brandfarlig gas kommer ut, vilket ger upphov till det klassade området.

 

Klassade områden och zoner

Klassade områden delas in i tre olika zoner utifrån hur pass förväntad den explosiva atmosfären är. 
 

 

Med zon 2 avses inte haverier eller olyckor, som till exempel slangbrott eller påkörning. Det kan i stället röra sig om ett mindre handhavandefel eller läckage från utrustningsdelar som utsätts för slitage.

 

Till toppen på sidan/innehållsförteckning

Egenskaper hos den brandfarliga varan

En viktig del av explosionsskyddsdokumentationen är egenskaperna hos de brandfarliga gaser och vätskor som hanteras. Det är framför allt två egenskaper som ska redovisas: temperaturklass och explosionsgrupp.

Temperaturklass

Temperaturklassen hos ett ämne beror på dess termiska tändpunkt, det vill säga den temperatur vid vilken en het yta kan antända ämnet. Det finns sex temperaturklasser som benämns T1-T6, enligt tabellen nedan till höger. Temperaturklass för några gaser och vätskor redovisas nedan.

 

Explosionsgrupp

Det finns tre explosionsgrupper: IIA, IIB och IIC. Ämnen delas in i explosionsgrupp dels beroende på den energi som krävs för att antända ämnet, dels efter dess förmåga att vid antändning slå en flamma genom en smal spalt. IIC är den grupp som är mest lättantändlig, och mest benägen att slå en flamma genom en spalt. Några exempel på explosionsgrupper anges nedan.

 

 

Explosionskyddsdokumentationens innehåll

Följande ska redovisas i explosionsskyddsdokumentationen:

  • Egenskaper hos de brandfarliga gaser eller vätskor som hanteras. Ämnenas temperaturklass och explosionsgrupp ska redovisas.
  • Processbeskrivningar och installationer av betydelse för explosionsskyddet.
  • Klassningsplan. I klassningsplanen ingår klassningsritning med information om riskkällor och zonernas utbredning.
  • Instruktioner för arbete i explosionsfarlig miljö. Instruktionerna riktar sig till dem som ska vistas i eller i närheten av de klassade områdena, t.ex. vid rondering eller reparations- och underhållsarbeten. (Se nedan.) 
  • Instruktioner för omhändertagande av spill, läckage och utsläpp. Omfattningen av detta beror på vilken typ av brandfarlig vara som hanteras. Det är t.ex. inte relevant för gas som är lättare än luft.
  • Samordningsansvar. Detta gäller områden med flera olika verksamhetsutövare. Då ska det finnas en person som är samordningsansvarig, som har en övergripande kontroll på aktiviteter hos de olika verksamhetsutövarna.
  • Möjliga tändkällor. Detta innefattar elektrisk och mekanisk utrustning samt arbeten som kan ge upphov till gnistor. För den elektriska utrustningen ska protokoll från elbesiktning redovisas (se nedan).
  • Områden som har eller kan få förbindelse med ett riskområde. T.ex. ventilationsöppningar, fönster eller dörrar som kan ”sprida” klassat område till andra utrymmen.
  • Konsekvenser ifall den explosiva atmosfären skulle antändas. Det är viktigt att beakta vilka utrymmen som finns i direkt anslutning till de klassade områdena, t.ex. kan ett fikarum eller kontor vara olämpligt att ha vägg i vägg utan brandteknisk avskiljning.

Instruktioner för arbete i explosionsfarlig miljö behöver vanligtvis innehålla följande information:            

  • de olika zonernas betydelse 
  •  vad som gäller inom klassat område, t.ex. att endast Ex-klassad utrustning (ficklampor, mobiltelefoner m.m.) får införas
  • vad som krävs innan arbeten i klassade områden får utföras (t.ex. samråd med räddningstjänst, gasfrihetsförklaring, riskutredning, arbetsorder, arbetstillstånd)
  • beskrivning av hur ovanstående moment går till, samt vad som krävs under arbetets gång (t.ex. gasmätning)
  • om och i så fall hur zonerna kan reduceras eller elimineras inför ett arbete (t.ex. genom avskärmning, extra ventilation, avstängning av utrustning)
  • hur anläggningen kan stängas av manuellt

Märkning av utrustning

Utrustning (mekanisk och elektrisk) i klassade områden ska vara Ex-klassad. Detta innebär att den är särskilt utformad för att undvika att antända en explosiv atmosfär genom gnistbildning.

 
Ex-klassad utrustning är märkt med en utrustningskategori som avgör i vilken zon den får sitta:

  • Utrustningskategori 1G – Zon 0, 1 eller 2.
  • Utrustningskategori 2G – Zon 1 eller 2.
  • Utrustningskategori 3G – Zon 2.

(”G” avser gas, ånga eller dimma. Om utrustningen är märkt ”D” är den avsedd för områden med risk för dammexplosioner)
Utrustningen är också märkt med temperaturklass och explosionsgrupp som avgör vilka ämnen den kan användas för.
Utöver detta finns en rad andra märkningar. Nedan följer ett exempel på hur en utrustning kan vara märkt.

 

 

  • CE = Anger att utrustningen omfattas av och följer ett EU-direktiv
  • 0537 och VTT = Notified body (anmält organ) som kontrollerat utrustningen
  • II = utrustningsgrupp (Utrustningsgrupp I innebär utrustning avsedd för kolgruvor, som vi inte har i Sverige. I andra fall gäller utrustningsgrupp II.)
  • 1G = utrustningskategori (1, 2 eller 3 samt G eller D)
  • Ex ia = typ av explosionsskydd enligt EN-standard
  • IIC = explosionsgrupp (IIA, IIB eller IIC)
  • T3 = temperaturklass (T1-T6)

Till toppen på sidan/innehållsförteckning

Elbesiktning

En elbesiktning utförs av elbesiktningsman med tillräcklig kunskap om ATEX, till exempel besiktningsingenjör auktoriserad av Elektriska nämnden.
Elbesiktningen omfattar (bland annat) kontroll av elektrisk utrustning i klassade områden. Denna utrustning ska vara Ex-klassad samt vara:

  • Märkt med rätt utrustningskategori (beroende på vilken zon den sitter i)
  • Märkt med rätt explosionsgrupp (beroende på det ämne som ger upphov till zonen)
  • Märkt med rätt temperaturklass (beroende på det ämne som ger upphov till zonen)
  • Rätt installerad (enligt tillverkarens anvisningar)

Protokoll från elbesiktning kontrolleras vid avsyning eller tillsyn. Elbesiktning ska även utföras med återkommande intervall som bestäms av verksamhetsutövaren.

Skyltar

Områden och utrymmen med klassade områden ska skyltas med EX-skylt. Skylten sätts lämpligen i direkt anslutning till det klassade området, till exempel på en dörr eller vid en anläggningsdel.

 

Icke yrkesmässig verksamhet

Kravet på dokumentation, samordningsansvar och skyltning gäller endast yrkesmässig verksamhet.

Äldre verksamheter

För äldre verksamheter gäller att hantering där explosiv atmosfär kan uppstå ska uppfylla kraven på skyltar och explosionsskyddsdokumentation. För utrustning som tagits i bruk före 1 juli 2003 gäller att den får fortsätta att användas om den bedöms vara säker.

ATEX-direktiven

Kraven på explosionsskyddsdokumentation kommer från ATEX-direktiven. De är två till antalet och kallas för användardirektivet och produktdirektivet. Användardirektivet handlar om att bedöma var det kan uppstå explosiv atmosfär, så kallade klassade områden. Produktdirektivet ställer krav på den utrustning som finns i de klassade områdena.

  • För brandfarlig gas och vätska finns kraven i MSB:s föreskrifter
    SRVFS 2004:7
  • För damm finns kraven i Arbetsmiljöverkets föreskrifter
    AFS 2003:3
  • För elektrisk utrustning finns kraven i Elsäkerhetsverkets föreskrifter
    ELSÄK-FS 2016:2
  • För mekanisk utrustning finns kraven i Arbetsmiljöverkets föreskrifter
    AFS 2016:4

Denna sida berör endast hantering av brandfarlig gas och vätska.

Mer information

 

Räddningsverkets numera MSB:s handbok om explosionsfarlig miljö

 

Till toppen på sidan/innehållsförteckning

Publicerad: 2011-07-12 kl. 16:03 | Senast granskad:2016-12-12 kl. 09:38
Kontakt:
Christer Sandqvist Christer.Sandqvist@msb.se