Hoppa över navigering, hoppa direkt till textinnehållet Hoppa till navigeringen Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Webbkarta Sökfunktion Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakt

Välkommen till MSB! Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt samt för statistik. Om du fortsätter, utan att ändra dina inställningar, så godkänner du att cookies från msb.se används.
Läs mer om kakor och hur vi använder dem samt hur du kan ändra dina inställningar

Regler för perättiksyra

Tipsa om artikeln
Förtydligande av vilka av MSB:s föreskrifter som gäller för produkter som innehåller både perättiksyra och väteperoxid.
Vattenlösningar innehållande perättiksyra (peroxyättiksyra, CAS 79-21-0), ättiksyra och väteperoxid används för desinfektion och rengöring inom industrin.
 
Då perättiksyra är en organisk peroxid är MSB:s föreskrifter SÄIFS 1996:4 om hantering av organiska peroxider i de flesta fall tillämpliga, och eftersom lösningen innehåller väteperoxid kan även SÄIFS 1999:2 om hantering av väteperoxid vara tillämplig. För produkter som omfattas av båda dessa författningar kan det bli svårt att uttyda vad som gäller.

Aktuella föreskrifter

MSB har med stöd av 25 § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor meddelat följande föreskrifter, vilket medför att produkter som omfattas är brandfarliga (brandreaktiva) varor:

SÄIFS 1996:4 om hantering av organiska peroxider.

Föreskrifterna omfattar alla produkter som innehåller organiska peroxider, förutsatt att halten av aktivt syre är tillräckligt hög. Väteperoxidhalten är också av betydelse, se Kap. 1 i föreskrifterna. 

SÄIFS 1996:4 föreskrifter och allmänna råd om hantering av organiska peroxider

För produkter där perättiksyra är den enda organiska peroxiden gäller SÄIFS 1996:4 om:

  • halten perättiksyra är högre än 4,7 %, eller
  • halten perättiksyra är högre än 2,4 % när halten väteperoxid är högre än 1 %, eller
  • halten väteperoxid är över 7 %.

SÄIFS 1999:2 om hantering av väteperoxid

Föreskrifterna omfattar vattenlösningar innehållande minst 20 % väteperoxid. De gäller för perättiksyralösningar om halten väteperoxid är 20 % eller högre.

 

Olika typer av perättiksyralösningar

Perättiksyralösningar förekommer kommersiellt i flera olika sammansättningar som enklast kan särskiljas genom UN-numret för transport av farligt gods (ADR/RID):
  • Lösningar som innehåller maximalt 5 % perättiksyra kan ha UN-nummer 3149. Dessa transporteras som Klass 5.1, det vill säga som oxiderande vätska, och innehåller vanligtvis upp till 30 % väteperoxid. Dessa produkter omfattas ofta av både SÄIFS 1996:4 och SÄIFS 1999:2.
  • Lösningar som innehåller maximalt 43 % perättiksyra kan ha UN-nummer 3109, 3107 eller 3105. De transporteras som Klass 5.2, det vill säga som organiska peroxider, och innehåller vanligtvis låga halter väteperoxid. Dessa produkter omfattas alltid av SÄIFS 1996:4 men innehåller sällan så mycket väteperoxid att de även omfattas av SÄIFS 1999:2.

Tillämpning av föreskrifterna

SÄIFS 1996:4 använder brinnhastigheten som ett kriterium för gruppering av organiska peroxider, se Kap. 3 i föreskrifterna. Perättiksyralösningar med UN-nummer 3149 tillhör oftast grupp IV, vilket är den minst farliga gruppen.
 
Grupptillhörigheten måste dock visas med hjälp av mätning av brinnhastigheten, eftersom även grupp III är möjlig för denna typ av produkter. Brinnhastigheten mäts genom en metod som finns beskriven i bilaga 1 till SÄIFS 1996:4.
 
Flera andra länder använder samma metod, varför resultatet (eller åtminstone den därur följande grupperingen enligt dessa länders system) ofta är känt av tillverkaren.
  • För produkter tillhörande grupp IV ställer SÄIFS 1996:4 inte särskilt höga krav, och det finns heller inget krav på tillstånd. Om dessa produkter även omfattas av SÄIFS 1999:2 är det därför i praktiken alltid SÄIFS 1999:2 som ställer de högre kraven.
  • För produkter tillhörande grupp III enligt SÄIFS 1996:4 ställs en hel del krav på hanteringen, och även krav på tillstånd. Om dessa produkter även omfattas av SÄIFS 1999:2 ska båda föreskrifterna tillämpas, och i de fall de ställer olika krav gäller de strängaste kraven.
Publicerad: 2010-05-26 kl. 15:32
Kontakt:
Lorens Van Dam lorens.van.dam@msb.se